Imaginär (-sji-; se Imaginera), som finnes endast i föreställningen, inbillad. - Imaginära storheter, matem., kallas ett slag af storheter, som icke på något sätt kunna mätas med den vanliga (reella) enheten såsom mått, utan förutsätta en annan sådan (se nedan). De imaginära storheterna uppträda inom den elementära matematiken först vid lösningen af sådana qvadratiska eqvationer, hvilka kunna reduceras till formen
x2 = -a2
der a är en reel storhet. Denna eqvation satisfieras nämligen icke af något reelt värde på x och skulle således egentligen icke ega någon rot. För att kunna behandla detta slag af eqvationer i sammanhang med de öfriga, har man infört i analysen begreppet imaginär storhet. Dessa storheter hafva såsom mått den s. k. imaginära enheten, hvilken numera allmänt betecknas med bokstafven i, och som på elementär ståndpunkt definieras genom likheten i2 + 1 = 0, eller i = ± [rot]-1. Med tillhjelp häraf blifva rötterna till ofvanstående eqvation de imaginära storheterna +ai och -ai. - De imaginära storheterna voro helt och hållet okända för grekerna. Den förste, som egnade dem någon egentlig uppmärksamhet, var Cardano (i "Ars magna", 1545). Först efter införande af detta slag af storheter har det varit möjligt att på ett fullt systematiskt sätt behandla teorien för eqvationers lösning; inom den högre matematiken åter äro de imaginära storheterna alldeles oundgänliga och af väsentligen grundläggande betydelse både för den rena analysen och för vissa delar af geometrien. - Ej sällan begagnas termen imaginära storheter äfven i vidsträcktare bemärkelse om qvantiteter, som bestå af en reel och en imaginär del, således liktydigt med komplexa storheter. G. E.