Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Immunitet

Ämne: Statsrätt, förvaltning och fornsvensk rätt · Rätt, straff och rättsväsen

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 7 (1884), sp. 483–484 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Immunitet (Lat. immunitas, frihet). 1. Jur., frihet från förpligtelser till staten, är ett i utländsk rätt förekommande uttryck, som kan anses svara emot hvad i Sverige kallats frälse, såväl andligt som verldsligt. Denna frihet innebar under början af medeltiden åtskilliga andliga och verldsliga dignitärers privilegium att vägra statens ämbetsmän hvarje inträde på sitt område och att, jämte jurisdiktion öfver sina underhafvande, utöfva äfven den grefliga domsrätten med hänsyn till de inom området bosatte riksfria. Nu betecknas med immunitet den vissa privilegierade stånd tillkommande frihet från bestämda allmänna skyldigheter, t. ex. den skatte- och inqvarteringsfrihet m. m., som tillkommer innehafvarna af de tyska herregodsen, den frihet presterskapet åtnjutit (immunitas ecclesiastica) från militär-, skatt- och inqvarteringsskyldighet, från allmänna besvär och kommunala åligganden, fritagelse från de vanliga domstolarna m. m., äfvensom den asylrätt, som tillkom kyrkorna och vissa andra kyrkliga bostäder (immunitas ecclesiae l. localis). Dessa friheter, hvilka i sin största utsträckning tillkommit den katolska kyrkan, hafva efter hand minskats. Åtskilliga qvarstå dock, och äfven det protestantiska presterskapet har på flere ställen dylika friheter. I Sverige förekomma ännu

vissa särskilda friheter, dels af real natur för den s. k. frälsejorden, dels af både personel och real natur för presterskapet. - 2. Med. Den absoluta l. relativa omottaglighet för inverkan af vissa gifter, smittämnen m. m., som visar sig hos åtskilliga lefvande varelser. Så t. ex. är den, som genomgått en viss smittsam sjukdom (koppor, mässling, skarlakansfeber, syfilis m. m.) oftast omottaglig för ny smitta af samma slag; den, som småningom vant sig vid ett gift, såsom arsenik, opium, morfin, behöfver höja dosen för att röna någon inverkan. Vissa djurklasser visa en hög grad af immunitet ifråga, om särskilda gifter; så t. ex. äro svin omottagliga för solanin; kaniner, marsvin, dufvor, snäckor för atropin, foglar för opium. Giftiga ormar synas hafva absolut immunitet mot andra ormars gift. De flesta af menniskans infektionssjukdomar inverka ej på djuren, hvaremot dessa, kunna hemsökas af andra infektionssjukdomar, som lemna menniskan alldeles oberörd, såsom boskapspesten o. s. v. 1. H. L. R. 2. F. B.