Introitus

Introitus, Lat., ingång, inledning; en inom romersk-katolska kyrkan ännu bibehållen antifoni (vexelsång), hvarmed högmässogudstjensten inledes, ingångspsalm. Den utgöres antingen af en eller ett par (davidiska) psalmverser eller något annat skriftens ord, som befunnits lämpligt att gifva ett kort uttryck åt den innevarande sön- eller helgdagens betydelse. Efter begynnelseorden i dessa introitus-språk hafva åtskilliga bland kyrkoårets söndagar erhållit namn, som ännu brukas äfven i Tysklands lutherska kyrka. Så kallas vår fastlagssöndag Esto mihi efter ps. 31, 3, första söndagen i fastan Invocavit efter ps. 91, 15 o. s. v. -- Enligt svenska mässan af 1531 skulle introitus utgöras af någon (davidisk) "psalm eller annan lofsång af skriften uttagen". I kyrkohandboken af 1614 omtalas ej introitus och har ej häller sedermera blifvit återupptagen som beståndsdel af den svenska högmässan. P. F.