Inverness. 1. Skotlands vidsträcktaste grefskap, i norra delen af landet, består af en fast landsdel, som begränsas af grefskapen Ross, Nairn, Elgin, Banff, Aberdeen, Perth och Argyle samt Atlantiska hafvet, och ett antal öar af Hebriderna (se d. o.). Arealen 11,023 qvkm., deraf 7,881 qvkm. komma på fastlandet och 3,142 på öarna. 90,414 innev. (1881). Fastlandet delas i tvänne nästan lika stora hälfter af den från s. v. till n. ö. gående Glenmoredalen, som genomskäres af Kaledonia-kanalen, och uppfylles nästan helt och hållet af berg med ofruktbara hedar, stora torfmossar (de största inom Storbritannien) och djupa dalar (glens). De förnämsta strömmarna äro Spey, Findhorn och Nairn, som flyta mot n. v. och falla ut i Moray Firth, Ness, som utgår från Loch Ness, Lochy, från Loch Lochy, samt Beauly, i grefskapets norra del. Åkerbruket har gjort stora framsteg på de senare åren, men klimatet är hårdt, och säden hinner ej alltid mognad (1880 upptog åkerjorden 511 qvkm. l. 4,6 proc. af hela arealen, men 1855 endast 170 qvkm.). Hedarna upptaga omkr. 6,900 qvkm., hvaraf hälften användes till fårbete, men den andra hälften eger värde endast som jagtmark. Vigtigaste näringsgrenen är boskapsskötsel. Sill- och laxfiske äro vigtiga binäringar; industrien är obetydlig. -- 2. Hufvudstad i nämnda grefskap, vid norra änden af Glenmore, nära mynningen af strömmen Ness (deraf namnet). 17,366 innev. (1881). Ehuru mycket gammal, har staden, med sina breda gator och vackra förstäder, ett fullkomligt modernt utseende. Akademi (sedan 1792) och flere högre skolor. Staden drifver betydande handel. Hamnen är god och anlöptes 1879 af 2,859 fartyg med 309,120 tons drägtighet. I. var en af pikternas hufvudstäder. Sydvest om
I. låg fordom ett kungligt slott, i hvilket Macbeth säges hafva mördat Duncan. På dess plats uppfördes senare en borg, som 1746 förstördes af Karl Edvard Stuarts trupper.