Isak (Hebr., "han log"), son till Abraham och Sara samt fader till Jakob, den mellerste och minst framstående af de tre äldre patriarkerna. Utlofvad af Herren som förbundets son (1 Mos. b., 17: 19), föddes han i sin faders hundrade och sin moders nittionde år samt omskars åttonde dagen derefter. Det namn han erhöll häntyder på föräldrarnas tviflande löje vid bebådelsen af hans födelse (1 Mos. b., 17: 17; 18: 12-15). Då Abraham fick befallning att offra sin då 37-årige son på berget Moria, lät sig I. villigt bindas vid offeraltaret. Detta hans undergifna skaplynne framträder ock, då han, vid 40 års ålder, på faderns föranstaltande ingick äktenskap med Rebecka, Abrahams brorson Betuels dotter. I. synes hafva varit mera
bofast än fadern och idkade vid sidan af boskapsskötsel äfven ett lönande åkerbruk. I olikhet med de öfriga patriarkerna blef det honom vägradt att besöka Egypten (1 Mos. b., 26: 2). Hans hustru födde tvillingsönerna Esau (Edom) och Jakob. Den odelbara stamvälsignelse, som I. såväl af egen böjelse som på grund af bördens rätt ämnade meddela den äldre Esau, öfverflyttades till följd af Rebeckas och Jakobs bedrägeri i stället på den sistnämnde, hvilket föranledde en långvarig fiendskap mellan bröderna. Slutet af sina dagar tillbragte I. i Hebron, och der "samlades han till sina fäder", 180 år gammal, samt lades i graf af sina då med hvarandra förlikta söner. Liksom de andra patriarkernas drages äfven I:s historiska tillvaro i tvifvel af åtskilliga forskare, som i patriarkerna vilja se rent mytiska gestalter. Så har t. ex. I. fattats som en personifikation af den "leende" aftonrodnaden, hvilken dödas af natthimmelen (Abraham). P. F.