Ischia [iskia], Lat. Aenaria och Pithecusa, en till italienska prov. Neapel hörande ö i Tyrrhenska hafvet, n. v. om Neapels golf, 13 km. s. v. från Capo Miseno. Omkretsen utgör 30 km. och arealen 67 qvkm. Omkr. 25,000 innev. Ön är bergig och af rent vulkaniskt ursprung. Det skarptandade, 783 m. höga Monte Epomeo l. San Nicola var en hufvudhärd för de vulkaniska krafterna. Det hade sitt sista utbrott 1302. Derjämte finnas på ön 12 mindre vulkankäglor. Jordbäfningar förekomma ofta. En sådan anställde i Mars 1881 stor skada, och en ännu fruktansvärdare inträffade d. 28 Juli 1883, då nära 2,000 personer omkommo samt badorten Casamicciola helt och hållet förstördes. Ön bär en ständigt grönskande vegetation, är utomordentligt fruktbar och har det härligaste klimat. Hufvudprodukter äro drufvor samt andra sydfrukter, i synnerhet fikon. Lundar af ek och valnöt, myrten, pistacier, mulbärsträd och bomullsbuskar betäcka bergssluttningarna. Ön är rik på mineralkällor, omkr. 35, af hvilka de mest berömda äro de vid Casamicciola. Dessa källor, äfvensom den sällsynt rena luften, ditlocka tusentals sjuklingar. Hufvudorter på ön äro Ischia, på östra kusten, midt emot ön Procida, med 6,500 innev., biskopssäte, och Forio, på vestra kusten, med 6,100 innev.
Nordisk familjebok · första upplagan
Ischia
Ämne: Kuster, vikar, hav och kustländer · Geografi: öar, kuster, Afrika och Indien
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 7 (1884), sp. 822 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗