Jagello

Jagello l. Jagal, storfurste af Litaven och konung af Polen, stamfader för jagellonska konungaätten, föddes omkr. 1348. Hans fader, Olgerd, hade vid sin död (1377) delat det då ännu hedniska Litaven mellan sina söner och sin broder Kestut, men J. gjorde sig till ensam herre i landet genom att mörda sin farbroder och grymt förfölja sina öfriga slägtingar. 1386 öfvergick han till kristendomen och förmälde sig med drottning Hedvig af Polen, hvarefter han under namnet Vladislav (II) kröntes till Polens konung. Under sin långvariga regering upptogs han dels af sträfvandet att upprätthålla föreningen mellan Polen och Litaven, der hans våldsamma införande af kristna läran vändt sinnena från honom och der han 1392 måste erkänna Kestuts son, Vitovd, såsom storfurste, dels af strider med Tyska orden, hvilken han, i förening med Vitovd, tillfogade ett förkrossande nederlag vid Tannenberg 1410. År 1411 måste han dock medgifva orden en billig fred. 1400 upprättade han universitetet i Krakov, hvilket ännu bär hans namn. Död 1434.