Jakob ("hälhållaren" l. "öfverlistaren"), Isaks son, den af de gammaltestamentlige patriarkerna, som i viss mening kan sägas vara det israelitiska folkets egentliga stamfader, efter hvilkens andra namn, Israel, detta folk blifvit benämndt. Patriarken Jakobs lefnadshistoria återfinnes i senare hälften af 1 Mos., från slutet af det 25:te kap. Slughet är hos honom ett i ögonen fallande karaktersdrag. Med list går han försynen i förväg för att få den honom bestämda förstfödslorätten, lockande sin äldre, lättsinnige broder, Esau, att i en svag stund afstå från denna rätt och bedrägligt begagnande sin gamle faders ålderdomsskröplighet för att erhålla den välsignelse, som tillkom den först födde. Genom list förskaffar han sig rikedomar i sin nödtvungna landsflykt undan sin broders hämd. Men hans lif är också en serie af olyckor och lidanden, straff för hans synder, hvarigenom han luttras: äfventyrlig flykt från hemmet i unga år, hårdt arbete och orättvis behandling under den långa landsflykten, husliga tvister mellan hustrurna Lea och Rakel, sorger af olika slag genom barnen, i synnerhet genom de äldre sönernas afundsjuka på älsklingssonen Josef. Sjelf tecknar den lefnadströtte och, efter den tidens åldersmåttstock, i förtid brutne patriarken sitt lifs historia med de orden: "Få och onda hafva mina lefnadsårs dagar varit". J. P.