Janson

Janson, Kristofer Nagel, norsk skald, född i Bergen d. 5 Maj 1841, blef student 1859 och tog teologisk examen 1865. Året derefter utgaf han under den gemensamma titeln Fraa bygdom, tvänne noveller, som väckte en viss uppmärksamhet, i synnerhet derigenom att de voro skrifna på s. k. landsmål. Derefter offentliggjordes Norske dikt (1861), berättelserna Han og ho (1868; "Han och hon", 1869), Marit Skjölte (s. å.), Torgrim (1872) och Den bergtekne (1876; "Den bergtagne", 1879), den episka dikten Sigurd Bresteson (1872), dramerna Jon Arason (1867) och Austanfyre sol og vestanfyr e maane (1879) samt (på vanligt norskt skriftspråk) En kvindeskjäbne (1879). Hans stora historiska romaner Fraa dansketidi (1875) och (likaledes på vanligt norskt skriftspråk) Vore bedste foräldre (1882) måste, på några enskilda partier när, betecknas som misslyckade. De flesta af J:s skrifter på landsmål äro af hans hustru återgifna på skriftspråket. 1880 utkommo på svenska "Småstycken" af J. (öfvers. af V. E. Öman). 1872 flyttade han till Follabu i Gausdal, hvarest han en tid var lärare vid Vonheims folkhögskola. 1876 beviljade stortinget honom ett "digtergage", hvilket han 1882, då han som unitarisk prest flyttade till Amerika, afsade sig. O. A. Ö.