Jaroslav

Jaroslav den store, storfurste i Kiev, Vladimir den heliges son, lyckades efter blodiga strider komma i besittning af tronen i Kiev, som J:s kusin Svjatopolk inkräktat efter Vladimirs död (1015). J. tillskansade sig derefter småningom de olika ryska områdena, i det han bl. a. från Polen återeröfrade Röda Ryssland. Han stred äfven med framgång mot flere öfver de donska stepperna inbrytande folkstammar samt mot litaver och tjuder, men led i kamp mot den grekiske kejsaren ganska betydliga nederlag. I det inre förde J. en lysande regering. En ny lagsamling ("Russkaja pravda") gjordes. Kristendomens rotfåstande befordrades genom ett ifrigt byggande af kyrkor, Kiev antog utseendet af en praktfull hufvudstad, och Ryssland visade i det hela en ansats att såsom enhetlig stat söka delaktighet af den europeiska odlingen. Det ryska hofvet stod på J:s tid i liflig förbindelse med de europeiska furstehusen, i synnerhet de skandinaviska. J. var gift med Olof Skötkonungs dotter Ingegärd (1019), och hade med henne döttrarna Elisabet, Anna och Anastasia, hvilka förmäldes med konungarna Harald Hårdråde af Norge, Henrik I af Frankrike och Andreas I af Ungern. Vid sin död, 1054, skiftade J. väldet mellan sina fem söner, men förordnade, att den äldste af dem skulle i egenskap af storfurste i Kiev betraktas såsom familjens öfverhufvud.