Jeffreys

Jeffreys [dje'ffris], George, lord, engelsk lordkansler, f. 1643, blef 1678 öfverdomare i Londons stadsdomstol. Öfvertygad om att whigpartiet, hvars anhängare han varit, ej kunde bereda honom någon vidare befordran, öfvergick han då till tories och blef Karl II:s mest slafviske tjenare. Han utnämndes 1683 till öfverdomare i King's bench och medlem af hemliga rådet (privy council). De verkliga eller diktade sammansvärjningarna under slutet af Karl II:s regering satte J. i tillfälle att under lagens täckmantel utöfva den gräsligaste orättvisa mot för honom och konungen misshagliga personer. Algernon Sidney var ett bland offren för hans orättvisa domar. Men sitt egentliga rykte såsom personifikation af brutalitet, grymhet och orättfärdighet förvärfvade han såsom chef för den blodsdomstol, som Jakob II efter kufvande af Monmouths sammansvärjning 1685 nedsatte, och som lät afrätta 320 personer och göra 800 till slafvar. Den trogne tjenaren, som redan blifvit upphöjd till baron, belönades med lordkanslersvärdigheten. Han lät återupplifva den Höga kommissionen för att med den tukta det engelska presterskapet och ökade om möjligt derigenom folkets hat. Jakobs fall medförde J:s. Förgäfves sökte han fly till Hamburg; han upptäcktes före afresan och fördes till Towern (1688), der han i bränvin sökte dränka sina samvetsqval och sin fruktan för straff. Han dog i fängelset d. 19 April 1689.