John

John [jånn], Eugenie, tysk romanförfattarinna, känd under psevdonymen E. Marlitt, föddes i Arnstadt i Thüringen d. 5 Dec. 1825 och blef i sitt 17:de år upptagen som fosterdotter af den regerande furstinnan af Schwarzburg-Sondershausen. Hon vistades en tid i Wien för att utbilda sig till sångerska, men måste till följd af en förkylning afstå från denna plan och återvände derför till furstinnans hof, der hon tillbragte elfva år. 1863 flyttade hon till sin fädernestad, der hon sedan dess varit bosatt. Först 1865 uppträdde J. såsom författarinna, i "Gartenlaube", med novellen Die zwölf apostel, och äfven hennes följande berättelser äro uteslutande skrifna för denna tidning, men hafva senare utkommit i bokform och rönt stor framgång samt blifvit föremål för ett stort antal öfversättningar och sceniska bearbetningar. De äro alla riktade mot de sociala fördomarna. Bland hennes arbeten må nämnas Goldelse (1866; "Gullvifva", 1875), Das geheimniss der alten mamsell (1867; "Tant Cordulas hemlighet", 1873), Thüringer-erzählungen (1869; "Berättelser från Thüringen", 1870), Reichsgräfin Gisela (1869; "Riksgrefvinnan Gisela", i två olika öfvers. s. å.), Das heideprinzesschen (1871; "Prinsessan från heden", 1875), Die zweite frau (1873; "Mainaus andra hustru", 1875), Im hause des kommerzienraths (1876; "I kommerserådets hus", s. å.). Im Schillingshof (1879; "I Schillingshof" o. "Schillingshof, två olika öfvers. s. å.) och Amtmanns magd (1881; "Amtmannens piga", s. å.).