Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Josephus

Ämne: Kyrkofäder och bibelskrifter · Litteratur och antika författare

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 7 (1884), sp. 1371 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Josephus, judisk historieskrifvare, f. år 37 e. Kr., d. omkr. år 100, var af presterlig slägt och tillhörde fariséernas parti. Då han år 63 besökte Rom, tilldrog han sig genom sin höga bildning och sin fina belefvenhet allmän uppmärksamhet och vann äfven Neros gemåls, Poppaea Sabinas, bevågenhet. Efter återkomsten till Palestina sökte han på allt vis motarbeta sina landsmäns upprorsplaner mot romarna; men då upproret icke dess mindre utbröt, slöt han sig till det fosterländska partiet och öfvertog befälet i Galileen. Efter tappert försvar i fästningen Jotapata bjef han tillfångatagen och öfverlemnad till den romerske öfverfältherren Vespasianus, hvars ynnest han lyckades vinna genom en profetia om Vespasianus' upphöjelse till kejsare. Han var sedermera Titus följaktig under Jerusalems belägring och uppmanade förgäfves sina landsmän till underkastelse. Efter Jerusalems förstöring (år 70) medföljde han till Rom, der han i umgänge med samtidens förnämste män åtnjöt stort anseende, antog det kejserliga familjenamnet Flavius och kallade sig Flavius Josephus. I Rom författade han, på grekiska språket, följande ännu i behåll varande skrifter: 1) en ursprungligen på syro-kaldeiska språket skrifven och derefter till grekiskan öfversatt Historia öfver det judiska kriget (7 böcker); 2) Judisk fornkunskap (20 böcker), innefattande judafolkets politiska och religiösa historia från verldens skapelse till Neros tid; 3) Om judarnas forntid (2 böcker), en mot grammatikern Apion riktad stridsskrift; 4) en Sjelfbiografi. Af tvifvelaktig äkthet äro ett par andra honom tillskrifna verk. I J:s' arbeten röjer sig öfverallt bemödandet att undanrödja de emot judaismen gängse fördomarna och att låta judarna framträda i en så fördelaktig dager som möjligt. Detta i förening med den förmedlande ställning, som han intager mellan sitt eget folk och romarna, mot hvilka han i det hela är mycket vänligt stämd, minskar i många fall trovärdigheten af hans framställning. Men i alla händelser äro hans skrifter, i synnerhet skildringen af det judiska kriget, af stor vigt för tidehvarfvets historia. Af J:s' skrifter finnas flere uppl., den nyaste af Bekker (1855; 6 bd). A. M. A.