Jung (Jungius), Joachim, tysk naturforskare och matematiker, f. 1587, var 1609-14 professor i matematik i Giessen samt blef 1618 med. doktor i Padua, 1624 professor i matematik i Rostock och 1629 rektor vid gymnasium och Johanneum i Hamburg. Död derstädes 1657. J. hörde till de skarpsinnigaste män på sin tid och ställdes af Leibniz vid sidan af Copernicus och Galilei. Hans skrifter behandla dels matematiska, dels botaniska spörsmål. Bland dem märkas Geometria empirica (1627), De naturalium corporum materia et forma (1637), De principiis corporum naturalium (1642) och Isagoge phytoscopica (utg. af Vaget 1678). I det sistnämnda arbetet fastställer han med stor klarhet begreppen slägte och art inom botaniken.