Kaleidofon (af Grek. kalos, skön, eidos, form, och fone, ljud), fys., apparat, som åskådliggör banan, rörelsen, hos i ljudande tillstånd försatta kroppar, består i sin enklaste form endast af svängande stafvar, med ena änden fästa i ett underlag, i den andra, fria, försedda med en blank kula eller knapp, som återkastar ljuset. Sättas stafvarna i vibration medelst lätta slag af en hammare eller genom gnidning med stråke, under det knapparna utsättas för starkt ljus, göra de från dessa reflekterade strålarna intrycket af slutna ljuslinier, hvilkas form förändras, alltefter som svängningstillståndet hos stafven undergår förändring. Att ljusintrycket kan blifva beständigt, oaktadt det speglande föremålet ej är i hvila, beror derpå att detta föremål efter korta mellantider successivt intager samma lägen, så att det under hvarje läge alstrade ljusintrycket ej hinner försvinna från ögats näthinna, förr än det förnyas. Starkast och tydligast framträda naturligtvis vändpunkterna. Dessa försök taga sig bäst ut med solljus i mörkt rum. L. A. F.
Nordisk familjebok · första upplagan
Kaleidofon
Ämne: Mekanik och fysik · Fysik, mekanik och instrument
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 8 (1884), sp. 38 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗