Kalmar län omfattar kustlandet af Småland och hela Öland samt gränsar i n. till Östergötlands län, i v. till nämnda län och Jönköpings samt Kronobergs län och i s. till Blekinge län. Länets ändpunkter äro å fastlandet
i n. vid 58° 16', i s. vid 56° 18' n. br., i v. vid 2° 35' och i ö. vid 1° 15' vestlig lgd från Stockholms observatorium; när äfven Öland tages i betraktande, blir sydpunkten vid 56° 12' n. br. och den östligaste punkten vid 0° 54 1/2' v. lgd. Länets största längd, i nästan n.--s., utgör omkr. 220 km.; största bredden öfverstiger ej 75 km. Ytinnehållet är 11,496,69 qvkm., hvaraf 584,eo qvkm. vatten. I judicielt hänseende är länet indeladt i 6 domsagor under Göta hofrätt, omfattande 10 tingslag och 1 stad, nämligen Tjusts domsaga (1 tingslag, bildadt af de två häradena Norra och Södra Tjust) Sevede och Tunaläns, Aspelands och Handbörds, Norra Möre och Stranda samt Södra Möre, hvilka fyra sistnämnda domsagor bestå af de härad och tingslag, som namnen angifva, samt Ölands domsaga: Ölands norra mots tingslag (med Borgholms stad) och Ölands södra mots. Egen rådstufvurätt hafva de öfriga 4 städerna: Kalmar, Oskarshamn, Vestervik och Vimmerby. I administrativt hänseende är länet deladt i 7 fögderier: Norra och Södra Tjusts härads, Tunaläns och Sevede härads, Aspelands och Handbörds härads, Norra Möre och Stranda härads, Södra Möre härads, Ölands norra mots, omfattande de 3 häraden Åkerbo, Runstens och Slättbo, samt Ölands södra mots, omfattande 3 härad: Möckleby, Algutsrums och Gräsgårds. Dessa fögderier omfatta 27 länsmansdistrikt och 1 stad. I ecklesiastikt hänseende hör länet dels till Kalmar stift (se d. o.), bildande dess 7 kontrakt, dels till Linköpings stift -- i hvilket K. län omfattar nästan i deras helhet 4 kontrakt: Norra Tjusts, Södra Tjusts, Tunaläns och Sevede samt Aspelands, och har en sockendel äfven i Skärkinds kontrakt -- och dels med en liten sockendel till Vexiö stift, Östra härads kontrakt. Antalet af landsförsamlingar, hvilka i sin helhet eller till största delen tillhöra länet, i hvilket ock kyrkorna ligga, är 99, stadsförsamlingarnas 6. -- I militäriskt hänseende äro Öland och Södra Möre härad indelade till båtsmanshåll, men i öfriga kusttrakter förekommer rotering eller indelning till både båtsmän och manskap för armén, nämligen 83 nummer af Andra lifgrenadier-regementet, 138 af Smålands husarregemente, 347 af Kalmar regemente samt 7 båtsmanskompanier, derjämte någon ny och extra rotering. Länet ingår i Sydöstra tulldistriktet, i Smålands skogsdistrikt (med 3 revir), i Södra bergmästaredistriktet samt omfattar 14:de och 15:de justeringsdistrikten. I kommunalt hänseende är länet deladt i två landstingsområden, af hvilka det norra omfattar Norra och Södra Tjusts, Sevede, Tunaläns och Aspelands härad jämte städerna Vestervik och Vimmerby, samt det södra den öfriga delen af länet. Denna indelning sammanfaller med länets två hushållningssällskaps områden med undantag af att Aspelands härad hör till Södra hushållningssällskapet. År 1881 uppgick landskommunernas antal till 100 och stadskommunernas till 8, till hvilka räknades äfven de 3 köpingarna Mönsterås, Nybro och Figeholm, medan af de öfriga 5 Mörbylånga bildade egen landskommun och Gamleby, Pataholm, Påskallavik samt Bergqvara ingingo i vederbörande landskommuner. Länet har i riksdagens Första kammare 3 ledamöter för Norra landstingsområdet och 4 för det Södra samt i Andra kammaren 8 för landsbygden och 2 för städerna, hvarjämte Vimmerby och Borgholm äro förenade med Vexiö och Eksjö till en valkrets.
Folkmängden uppgick vid 1882 års slut till 243,333 personer (118,944 mankön, 124,389 qvinkön), hvaraf 217,253 kommo på landsbygden och 26,080 på städerna. Folkökningen på de sista tio åren utgör blott 3 1/2 procent; den hämmande orsaken har varit en ganska stark emigration, som under samma tid uppgått till 4 1/2 proc. Folkmängdstätheten var 22 personer pr qvkm. Länets hufvudnäring är åkerbruket. Af arealen uppgåfvos vid 1882 års slut 14,1 proc. som odlad jord, 9,5 proc. naturlig äng och 52,6 proc. skogbärande mark. En medelmåttig skörd af stråsäd beräknas till 38,000 hl. hvete, 510,000 hl. råg, 221,000 hl. korn, 740,000 hl. hafre och blandsäd samt af potatis till 800,000 hl. och är icke allenast tillräcklig för det egna behofvet, utan lemnar ett öfverskott af omkring 260,000 hl. till afsalu. Kreatursstocken är ganska betydlig i förhållande till folkmängden: vid 1882 års slut uppgifves länet hafva underhållit 21,819 hästar, 146,999 nötkreatur, hvaraf 66,418 kor, samt 103,543 får. I skogsbygderna af fastlandet och i vissa delar af Öland utgöra ock uppfödande och försäljning af nötkreatur en icke ovigtig inkomstkälla. På Öland, der Ottenby stuteri är beläget, uppfödes ett betydligt större antal hästar än på fastlandet. Skogarna hafva i detta län som annanstädes under de senare årtiondena väl mycket anlitats för afsalu och sålunda på sina ställen betänkligt glesnat, särdeles som hos allmogen några allvarliga bemödanden för vinnande af återväxt höra till undantagen. Men ännu uppgifves skogstillgången i den norra delen af länet öfver allt tillräcklig för eget behof och dessutom lemna öfverskott till afyttring, äfvenledes i den södra delen i flertalet af socknarna öfverskjuta det egna behofvet, hvaremot på Öland blott ett fåtal af socknarna kan sägas hafva nödig vedbrand. Saltsjöfisket utgör visserligen ett vigtigt näringsfång för en stor del af befolkningen vid kusten, men det är dock otillräckligt för länets behof; strömmingsfisket utanför och norr om Vestervik kan emellertid fylla ortens behof och lemnar dessutom tillgång till afsalu. -- Bergs- och brukshandteringens vigtigaste produkter angifvas för år 1881 till: 6,200 tons tackjern vid 5 masugnar, 1,580 tons gjutgods, hvaraf 795 vid Ankarsrum och 447 vid Öfverum, 5,000 tons stångjern och 1,400 tons smältstycken, 1,730 tons jern- och stålmanufaktur, hvaraf 680 tons jerntråd och 76 tons ketting. Af kopparmalm hafva i Gladhammars socken brutits och tillgodogjorts 190 tons samt af koboltmalm 555 tons; Ölands alunbruk gaf 79 tons jernvitriol, 19 tons rödfärg och 217 tons alun. Flerestädes inom länet bedrifves stenhuggeri, i norra delen afseende granit och på Öland kalksten. Bland jernbruk och manufakturverk märkas Ankarsrums, Eds,
Gunnebo och Öfverums jernbruk samt Oskarshamns mekaniska verkstad. Vid 229 fabriker inom länet uppgifves för år 1881 tillverkningsvärdet till 3 1/4 mill. kr. Bränvinstillverkningen plägar uppgå till något öfver 1 mill. liter. -- Med jernvägar är länet ganska väl lottadt, då det har af sådana 318 km., alla enskilda. Sålunda hafva Kalmar, Oskarshamn och Vestervik blifvit förenade med östra och södra stambanan. Sistnämnda stad har derjämte förbindelse med Oskarshamn, dit äfven Vimmerby har en bana. Länets befolkning idkar en ganska liflig sjöfart på såväl in- som utrikes orter. Handelsflottan utgjorde vid 1881 års slut 370 segelfartyg, om 35,291 tons, samt 21 ångfartyg, om 2,491 tons och 701 hästkrafter. -- Hemmantalet å landsbygden är nära 3,369 mantal och af städernas jordar öfver 34. Taxeringsvärdet år 1882 utgjorde å landsbygden 122,757,980 kr. och i städerna 16,026,450 kr. -- Af undervisningsanstalter må nämnas högre allmänt läroverk i Kalmar, på reallinien fullständigt läroverk i Vestervik, lägre allmänna i Oskarshamn och Vimmerby, pedagogier i Borgholm och Mönsterås; folkhögskolor i hvartdera landstingsområdet; navigationsskolor i Kalmar och Vestervik; 3 landtbruksskolor; institut för döfstumma i Hjorted; flickskolor i Kalmar, Vestervik och Oskarshamn, i hvilka städer ock slöjdskolor finnas; Fröbergska stiftelsen i Kalmar för vanvårdade barn. För läkarevård äro anställde 9 provinsialoch 1 distriktsläkare, 4 stadsläkare samt läkarna vid de 4 länslasaretten och kurhusen i städerna Kalmar, Vestervik, Borgholm och Oskarshamn. Badorten i Borgholm är i framåtskridande. -- Länets 108 fattigvårdssamhällen hade år 1881 för 13,984 understödstagare en utgift af 360,680 kr. Vid nämnda års slut uppgingo samtliga kommunernas tillgångar till 6,711,066 kr. och skulder till 2,982,354 kr.; inkomsterna under året voro 1,673,370 kr. och utgifterna 1,564,512 kr. Norra landstingets inkomster voro 36,886, det södras 90,008 kr.; utgifterna för det norra uppgingo till 40,372 kr., för det södra till 73,667 kr.
"Kalmarna foghati" nämnes under medeltiden tidigt såsom ett särskildt höfdingedöme, men omfattade icke Öland och Tjust. Då länsindelningen genom 1634 års Regeringsform erhöll större fasthet, bildades af det dåv. Kalmar län (som då äfven omfattade Tjust) och Öland ett landshöfdingedöme. Åren 1645--55 var detta förenadt med Kronobergs län, och i Dec. 1669 lades det jämte sistnämnda län till Jönköpings län. Efter några månader blef det å nyo sjelfständigt, men förenades 1679 ännu en gång med det då sjelfständiga Kronobergs län under gemensam guvernör. 1680 sammanslogs det med Bleking till ett guvernement, hvilken benämning 1683 ändrades till generalguvernement. Sistnämnda år erhöll K. likväl egen landshöfding och dess förbindelse med Bleking upphörde år 1714. På Öland var särskild landshöfding tillförordnad åren 1819--24, med anledning af utmarkernas då försiggående delning. Betydande rubbningar i länets förhållanden vålades på 1500- och 1600-talet genom de stora dels ärftliga, dels personliga förläningar, som gjordes inom Kalmar län. -- Se N. I. Löfgren: "Kalmar och dess stift i Småland, landskaps-beskrifning" (1828--30). K. S.