Kambriska systemet

Kambriska systemet l. Kambriska formationen. Namnet kambrisk användes först af Sedgwick 1836 för de äldsta fossilförande bildningarna i England, och benämningen togs efter det gamla, latinska namnet på Wales (Cambria) hvarest dessa bildningar uppträda rikt utvecklade. Gränserna för det kambriska systemet mot det öfverliggande siluriska hafva varit mycket omtvistade. Numera använder man vanligen benämningen kambrisk för de emellan urberget och ceratopygekalken eller dess motsvarighet liggande bildningarna. I Sverige är det i allmänhet nederst sandsten, som stundom kan delas i eophyton- och fukoid-sandsten, och derofvanpå alunskiffer. I sandstenen finnas lingula, medusor m. fl. fossil; i alunskiffern uppträda de första trilobiterna och utgöra derstädes den herskande djurgruppen. På Öland äro dock sandstenens yngsta lager trilobitförande. Alunskiffern kan delas i en undre afdelning, paradoxidesskiffer, och en öfre, olenusskiffer, så benämnda efter det för hvardera mest karakteristiska trilobitslägtet. Agnostus förekommer i bägge underafdelningarna; dessutom finnas hufvudsakligen brachiopoder (armfotingar). Dictyonemaskiffern, som ligger ofvanpå olenusskiffern, är det yngsta kambriska lagret. Alunskiffern motsvarar hvad Barrande kallat primordialzonen, och dylika bildningar finnas, utom i Skandinavien och England, äfven i Böhmen, Spanien, Amerika m. fl. st. B. L-n.