Kanteletar, den samling af finska folkets gamla lyriska sånger, som E. Lönnrot utgaf 1840. Namnet betecknar egentligen "kanteles" skyddsgudinna, såsom representant för glädjen, sången och poesien. I företalet framhåller utgifvaren, hurusom intet folk torde hafva frambragt en sådan myckenhet lyriska sånger som finnarna. Uti denna samling finnas 592 lyriska och dertill 60 halft episka dikter, innehållande
i allt 21,007 verser. (Kort före sin död, 1884, var den åldrige samlaren sysselsatt med utarbetandet af en ny upplaga, som förmodligen är afsedd att innehålla äfven senare upptecknade sånger.) Vidare säger Lönnrot, att sorgen och ensamheten äro de källor, hvarur den finska folkvisans rika flöden framqvällt. Finnarna äro af en inåtvänd natur, och uti sitt torftiga land funno de sällan yttre anledningar till glädje; derför blef sången det enda medel, hvarigenom de yttrade sina känslor, såsom ett finskt ordspråk säger:
"Fogeln föddes till att flyga, Och den sorgsne till att sjunga."
Och naturen blef deras enda sällskap: till dess toner lyssnade man, till den sjöng man tillbaka, likasom allt deri hade lif och känsla. Lönnrot har delat sin samling i 3 böcker. I den första finna vi gemensamma sånger, såsom bröllopssånger, herdeqväden och barnvisor. Bland herdeqvädena märkas några försök på djurfabelns område. Uti andra delen, som innehåller sånger för enskilde, finna vi först flickornas sånger, der naturligtvis kärleken främst behandlas i alla möjliga tonarter, ehuru mest uti den melankoliska. Äfven moderns känslor besjungas af den finska folkvisan i härliga sånger. Gossarna åter sjunga mest i en gladare ton. Endast några och, såsom man lätt kan finna, nyare sånger, behandla medborgerliga ämnen, t. ex. böner om fred för Suomi. Uti den tredje delen af K. äro sammanförda längre dikter af för det mesta episk natur, hvilka ej funnit plats i Kalevala. De utgöras dels af varianter till stycken i sistnämnda samling och till bland folket förekommande sagor af icke episkt innehåll, dels hafva de bibliskt innehåll i romersk-katolsk form, dels skildra de historiska händelser, t. ex. biskop Henriks, den förste kristne apostelns i Finland, död. Hit hör ock den sköna balladen "Elinas död", framställande huru Klas Kurck, herre till Laukko, af svartsjuka uppbrände sin senare gemål, Elin Fleming, jämte hennes nyss födda barn. I företalet till K. meddelar Lönnrot äfven 24 moderna folkvisor och ballader. Dessa äro i allmänhet mera underhaltiga till sitt innehåll och hafva nyare, omskiftande versmått utan alliteration och parallellism, men med ofullständiga rim. De stå således betydligt efter fornsångerna. O. G.