Karl I

Karl I (Carol), konung af Rumanien, son af furst Karl Anton af Hohenzollern-Sigmaringen, född d. 20 April 1839, valdes d. 8/20 April 1866 till ärftlig regerande furste af Rumanien och antog med Frankrikes och Preussens bifall valet. Till följd af österrikiska regeringens fientliga sinnesstämning mot Preussen nödgades han att i hemlighet och under förklädnad företaga resan till sitt nyvunna rike. Stora svårigheter mötte honom i början af hans regering. Med misstroende eller fientlighet behandlades han af Ryssland, Österrike och Porten. Dertill sällade sig landets betänkliga finansiella ställning, den i hela det offentliga lifvet rådande korruptionen och bristen på disciplin inom armén. Med oafbrutet arbete och stort tålamod har K. sökt undanrödja dessa hinder för landets framåtskridande. Det har lyckats honom att reformera armén, höja skolväsendet och genom jernvägsanlaggningar förbättra kommunikationsväsendet. Trött på de ständiga striderna med kamrarna och de ofta upprepade ministèrförändringarna, hotade han 1871 att nedlägga regeringen och förmådde derigenom det konservativa partiet, som dittills afhållit sig från deltagande i det politiska lifvet, att uppträda. Det ernådde majoritet i kamrarna och understödde kraftigt regeringen, men måste 1876 lemna plats för det radikala partiet. I det rysk-turkiska kriget 1877--78 slöt sig K. till Ryssland samt förde sjelf befälet öfver sin armé och för en kortare tid äfven öfver hela cerneringsarmén vid Plevna. Genom detta krig förvärfvade Rumanien sitt oberoende, hvarefter K. antog titeln "kunglig höghet". Efter folkrepresentationens beslut d. 14/26 Mars 1881 antog han konungatiteln. Sedan 1869 är han förmäld med prinsessan Elisabet af Wied (f. 1843), dotter af drottning Sofias af Sverige halfsyster och under signaturen Carmen Sylva känd som en begåfvad belletristisk författarinna.