Katastrof (Grek. katastrofe, vändning, omkastning, utgång, slut) betecknar i det dramaturgiska konstspråket den afgörande vändpunkt i handlingen, hvarigenom den dramatiska knuten bringas till lösning. Af katastrofen beror i väsentlig grad den dramatiska effekten. Katastrofen bör för sådant ändamål framträda på ett öfverraskande och anslående sätt, men tillika visa sig ega en naturlig motivering i det föregående (ej åvägabringas af en "deus ex machina"; se d. o.). Allt efter arten af styckets innehåll kan katastrofen vara af glad, allvarsam eller sorglig natur. -- Ordet katastrof begagnas lör öfrigt äfven med afseende på det verkliga lifvet för att beteckna hvarje plötslig och afgörande tilldragelse, hälst om den tillika är olycklig samt förbunden med död och förstöring. A. M. A.
Nordisk familjebok · första upplagan
Katastrof
Ämne: Främmande ord och allmänna begrepp · Språk, skrift och grammatik
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 8 (1884), sp. 502–503 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗