Katedersocialister

Katedersocialister var ursprungligen ett af B. H. Oppenheim uppfunnet sinädenamn på en grupp yngre tyska universitetslärare i nationalekonomi, hvilka med anledning af 1872 års oroande ekonomiska företeelser i Tyskland påyrkade ett kraftigare ingripande från statens sida till förbättring af arbetsklassens ställning och derför af den herskande frihandelsskolans i det praktiska lifvet verksamma män beskylldes för att i ungdomlig obetänksamhet understödja socialismen. De nya oppositionsmännen upptogo det dem gifna vedernamnet och sökte under detsamma skapa en särskild nationalekonomisk skola, hvilken dock äfven kallar sig den "realistiska". På ett möte i Eisenach i Okt. 1872 bildade de en "Verein für socialpolitik", hvilken förening sysselsatt sig med frågorna om aktieväsendet, lärlingskap, hjelpkassor för arbetare, progressiv beskattning m. m. ("Schriften des Vereins für socialpolitik", 1872 o. f.). Af fruktan för skyddstullsmännens hotande öfvermakt har dock sedan 1876 fortgått ett närmande till den äldre, af tvångsfientliga ekonomer -- "Manchestermän" -- ledda "Volkswirtschaftlicher kongress" och dess organ "Vierteljahrsschrift für volkswirtschaft". Också har det visat sig, att den nya riktningen, hvilken endast så till vida öfverensstämmer med socialismen att den anser Manchesterskolans "laissez faire, laissez passer"-princip numera böra uppgifvas, i verkligheten skiljer sig från sistnämnda skola mindre i afseende på det reella än i fråga om den vid nationalekonomiska spörsmåls behandling riktiga metoden. Angående denna framhåller hon, att den gamla skolan på ett alltför "abstrakt" sätt och från en alltför materialistisk synpunkt sökt ur vissa allmänna grundförhållanden fastställa nationalekonomiska lagar af en orygglighet, jämförlig med naturlagarnas, medan deremot i grunden det enda möjliga tillvägagåendet vore att vid hvarje särskild fråga skärskåda de konkreta förhållandena medelst en "historisk-statistisk" undersökning, med särskildt aktgifvande på det etiska berättigande, som ligger i menniskornas efter olika sociala inflytelser vexlande känslor och föreställningssätt. I öfverensstämmelse med denna uppfattning tillerkänna katedersocialisterna endast en relativ giltighet åt teorierna om handelns, näringarnas och räntans frihet. -- Representanter för katedersocialismen i Tyskland äro professorerna Schmoller, Brentano, Nasse, Ad. Wagner (hvilken sistnämnde dock förklarat sig i sak ega samma mål som socialismen), statistikern E. Engel m. fl. Mycken genklang, om också icke formlig anslutning, har den vunnit bland italienska nationalekonomer, hos den s. k. "scuola riformista", som bland sina medlemmar räknar Lambertico, Luzzatti, Errera m. fl. yngre statsekonomer, och till hvilken äfven Minghetti i viss mån kan hänföras. I Belgien har E. de Laveleye gifvit riktningen sitt erkännande; deremot har den icke rönt någon framgång i Frankrike. -- I England, der den ortodoxa manchesterska doktrinen modererades redan af Stuart Mill. har den politiska ekonomien att uppvisa en med katedersocialismen beslägtad "historisk" skola, hvars principer för första gången bestämdt uttalades af Cliffe Leslie i hans "Essay on wages" (1868).