Kekulé [hårdt k], Friedrich August, tysk kemist, f. 1829, studerade under Liebig i Giessen,
blef 1858 prof. i Gent samt är sedan 1868 professor i Bonn och direktor för det kemiska institutet derstädes. K. har i väsentlig mån befordrat den organiska kemiens utveckling. Särskildt har han, slutande sig till K. F. Gerhardt, utvidgat typ-teorien genom införandet af blandade typer (1857) och genom sin teori om kolets fyr-atomighet (1858), hvilken teori gaf uppslaget till de nya åsigterna om de organiska föreningarnas byggnad. 1866 uppställde K. sin bekanta benzolformel (se Kolväte), hvilken kastade ett klart ljus öfver de aromatiska föreningarnas dittills dunkla konstitution, och hvilken har gifvit anledning till den utomordentliga utveckling och betydelse studiet af de aromatiska kropparna sedan dess erhållit såväl i teoretiskt som praktiskt hänseende. K:s arbeten öfver thiacetsyran och öfver det teoretiska sammanhanget mellan bernstenssyra, äpplesyra och vinsyra höra till de vackraste undersökningarna på kemiens fält. Utom i en mängd monografier (i Liebigs annaler) har K. offentliggjort sina teorier i det genom hela sin metod epokgörande arbetet Lehrbuch der organischen chemie oder der chemie der kohlenstoffverbindungen (1859 o. f., ofullb.; i fortsättningen äfven med specialtiteln Chemie der benzolderivate oder der aromatischen substanzen).