Kent

Kent [hårdt k]. 1. Angelsachsiskt konungarike, omfattande i det närmaste det nuv. grefskapet K:s område. I K. skedde den första angelsachsiska bosättningen i England, i midten af 450-talet. Der predikades ock först kristendomen bland angelsachserna, af den hel. Augustinus (597), hvarför det inom K. belägna Canterbury blef öns kristna medelpunkt. 823 införlifvades K. af Egbert med konungariket Wessex. -- 2. Grefskap i sydöstligaste hörnet af England, mot s. och v. omgifvet af Sussex och Surrey, mot n. af Thames skildt från Middlesex och Essex samt för öfrigt omgifvet af Nordsjön och Kanalen. Areal 4,067 qvkm. 977,585 innev. (1881). Större delen af grefskapet är ett fruktbart, lågkulligt land, med vackra, skogbevuxna dalar. Söder om Thames går ett 10--13 km. bredt bälte, bestående af ett mäktigt lager af den s. k. londonleran, hvilande på kalk. Söder om detta löper norra Downs' kalkkedja från Surrey österut till Folkestone med en höjd af högst 247 m. och en bredd af 5--20 km. Vid kusten och längs Thames förekomma marskland på längre sträckor. Största floderna äro Thames samt Medway, hvilkens mynning bildar en utmärkt hamn, och Stour. Grand military canal omsluter Romney marsh vid södra kusten. Den odlade jorden uppgick 1881 till 74 proc. Hufvudsakligen odlas grönsaker, ärter, bönor och humle. Odling af frukt, i synnerhet körsbär och lambertsnötter (Corylus maxima), förekommer mycket. Industrien är med undantag af skeppsbyggen obetydlig. Grefskapet är indeladt i 5 lathes (lagsagor) -- en för K. egendomlig delning, daterande sig från den angelsachsiska tiden. Hufvudstad Maidstone.