Kerer

Kerer (hårdt k; Grek. keres, af stammen ker-, skära, härja), Grek. mytol., kallades hos forntidens greker dödens eller egentligen de våldsamma dödssättens gudinnor. Hos Hesiodos namnes på ett ställe blott en ker, dotter af natten samt syster till döden (Thanatos) och ofärden (Moros); på andra ställen omtalas flere sådana. Hos Homeros och andra skalder uppträda kererna vanligen i flertal, stundom i otalig mängd; och hvarje menniska, för hvilken en våldsam död är af ödet bestämd, har ända från födelsestunden sin ker sig tilldelad. Likt Nordens valkyrjor vistas kererna företrädesvis i slagtningens vilda tummel, der de, i blodig klädnad och gräsliga att åse, framstorma vid sidan af Eris och Kydoimos, splitets och stridsvimlets gudamakter, för att rycka till sig de fallne och med hvarandra kämpa om liken. Stundom identifieras de äfven med moirerna, ödets, eller med erinyerna, blodshämdens gudinnor. A. M. A.