Kilhacka, en spetsig hacka med träskaft, som förr allmänt brukades vid grufbrytningsarbeten att löshugga berget efter bränningen eller tillmakningen. Numera brukas kilhackan endast vid stenkolsbrytning för att löshugga kolen. Th. N-m.
Kallkilning ett sätt att medelst jernkilar, som inslås i sprickor i berget lösbryta detsamma. Kallkilning brukas numera a… Hippokrene (af Grek. hippos, häst, och krene, källa), egentl. häst-källan, en åt sånggudinnorna helgad källa på sluttnin… Aganippe myt., en källa på det åt Apollo och sånggudinnorna helgade berget Helicon i Boeotien. Det förtäljes, att hon,… Bergnafvare kallas en i den ene änden hvässad och härdad stång af stål, hvilken tryckes mot det berg, i hvilket hål skall… Hoberget Hoborgen l. Hoburg ("den höga borgen"), den mot vester utskjutande delen af Gotlands sydligaste ände. Bergets… Nain 1. Fordom stad, nu en liten by, i Galileen, nära norra foten af Lilla Hermon (Djebel-ed-Dachi), nära 10 km. s… Palatium Lat., urspr. namnet på den först bebyggda af Roms bergshöjder, Palatinska berget (se Pales och Rom). Sedan Au… Ekbatana (grekisk form för Hagbatana, af det forneranska Hangmatana, "församlingsort", hvaraf bildats det nypersiska H…
Alla artiklar i ämnet →