Kiörboe [tjörbo], Karl Fredrik, djurmålare, föddes i Kristiansfeld (Slesvig) d. 1 Juni 1799. Fadern, som var köpman, bestämde sonen för samma lefnadsbana, och denne vistades som handelselev i Holland, Hamburg och Altona. Yrket stämde dock ej öfverens med hans böjelse, och han lyckades utverka faderns tillstånd att få begifva sig till Stockholm, der hans morbroder, öfverdirektören Norling, med mycken välvilja mottog honom, uppmuntrade hans studier i teckning och målning samt undervisade honom i djuranatomi och veterinärläkarekonst. På dennes inrådan ingick K. som kornett vid Jämtlands hästjägaresqvadron. Han hade då redan börjat sin konstnärliga alstring med en del hästbilder i litet format, utförda i pastellkritor, men öfvergick snart nog till oljefärgen, jämte det han utgaf åtskilliga hästporträtt i litografi, såväl hemma som i utlandet. Han hade emellertid befordrats till löjtnant vid Jämtlands hästjägarekår och 1837 erhållit ryttmästares titel. Han beslöt då att på fullt allvar
egna sig åt konsten, besökte någon tid Berlin, återkom hem, men lemnade 1840 för alltid Sverige och bosatte sig i Paris. Hans egentliga lärare blef holländaren Henning. Snart framträdde han i Paris-salongen med taflor, hvilka skaffade honom ett namn. Redan 1844 hade han utfört ett ståtligt ryttareporträtt af Karl XIV Johan, och sedan följde raskt på hvarandra en del andra större taflor: Hjortjagt ("Hallali de cerf", 1844), Räf, fången i snaran (1846) m. fl. Sin största berömmelse vann K. genom den omkr. 1850 målade Öfversvämningen (en präktig Newfoundlandshynda, som tjutande håller sig qvar på taket af en hundkoja, hvilken bortföres af vattufloden, medan hennes små valpar i dödsångest klamra sig fast vid det bräckliga stödet och en båt i bakgrunden skyndar fram till allas räddning). Den förträffliga taflan, hvars första exemplar lär finnas i museet i Lille, har blifvit allmänt bekant genom flere reproduktioner och en mängd afbildningar. År 1854 erhöll K. det smickrande uppdraget att utföra ett porträtt af Napoleon III till häst. Ifrån 1858, då han blef ledamot af konstakademien, kan man räkna hans lifligare deltagande i de svenska utställningarna. Stockholm återsåg han 1863 för en kortare tid. Med framgång deltog han i 1867 års verldsutställning. Han var sedan länge bosatt å sin villa i Montretout vid Paris och lefde der i angenäm tillbakadragenhet, men alltid vänlig och hjelpsam mot svenskar, hvilka han betraktade som sina landsmän. Kriget 1870--71 och Paris' belägring medförde äfven en fullkomlig omstörtning i den gamle konstnärens lif. Hans villa förstördes, och hans konst kunde ej mera under dessa svåra tider finna en marknad eller skaffa bröd. K. omhuldades dock vänligt af sin styfdotter och hennes man, bosatta i Dijon, och der afled han den 2 Jan. 1876. -- Bland vårt århundrades djurmålare intager K. en särdeles hög rang, emedan han i sina bättre arbeten på ett utmärkt sätt förenar ett noggrant naturstudium och ett sympatetiskt ingående i djurens själslif. Hans hästar, hundar och räfvar lefva visserligen sitt eget, friska lif, men blifva tillika, utan något onaturligt arrangement, spegelbilder af karakterer. I synnerhet räfven har i K. funnit en skildrare, som med sund humor, men utan öfverdrift, ger oss bilden af den listige, liflige och ilskne "Mickel". K:s ryttareporträtt äro en annan af hans specialiteter, i hvilken han förstått inlägga en viss bravur, utan att han dock lyckats gifva porträttbilder af högre betydelse. I sina taflor öfvergick han från det fina, något slickade manér, som råder i hans äldre svenska arbeten, till en friare, dugtigare penselföring, en kraftig färg och en rask, men säker teckning, hvilka förtjenster utmärka målningarna från hans bästa skede. Hans senare verk, som äro mest spridda i Sverige, visa ett kanske väl mycket dekorativt framställningssätt och en något brokigare färg, men hafva dock bevarat flere af de företräden, som nyss omnämnts. K:s konst, af hvilken många prof finnas i hemlandet, har varit af betydande inflytande på uppkomsten och utbildningen af ett svenskt djurmåleri. I statens samlingar finnas af K. följande målningar: Två tatariska hundar (1858), Klappjagt (en flyende räf), Karl XV till häst, Två hundar anfalla en räf (Nationalmuseum) och Karl XIV Johan till häst (Drottningholm). Bland hans äldre, i utlandet spridda taflor må, utom ofvan omtalade, nämnas: Kapplöpning på is, Fältjägare på rekognoscering, Ömsesidig öfverraskning m. fl. K. utgaf i litografi Portraits des chevaux les plus célèbres au haras royal suédois à Strömsholm (2 häft. 1829, 31) m. fl. liknande arbeten. Efter hans taflor har en mängd litografier och stålstick utkommit. -rn.