Kipa, sjöv. Se Fiska 3. -- Kipdäfvert l. kipningsdäfvert, kipgina, kipskänkling . Se Fiskdäfvert . -- Kipningsröst, en straxt akter om kranbalken anbragt, jernklädd träklots, på hvilken ankarflyet hvilar, sedan ankaret blifvit kipadt. J. G. B.
Vipp (vipptåg), sjöv., detsamma som göling (se d. o.); äfven ett tåg, hvarmed en tyngd, sedan den blifvit upphissa… Ändvända sjöv., ombyta ändarna af ett tåg, så att akterhandsparten blir förhandspart, på det slitningen må bli jämnare… Taljerep sjöv., tåg, som man träder genom hålen i vantjungfrurna för att dermed styfhala (»ansätta») vant, barduner, s… Frihult sjöv., korta bjelkar, spiror eller hopbundtadt tågverke o. d., hängda utombords till skydd mot "skamfilning" … Stek sjöv., stundom bänd, det slags sammanbindningssätt, som användes, då änden af ett tåg skall fastgöras till nå… Tärs sjöv., ett kägelformigt trästycke, som nyttjas vid segelmakare- och sjömannings-arbeten till utvidgning af lö… Krysshult (se Hult), sjöv., en gröfre "knap" med två horn, tillverkad antingen af trä eller jern, fastbultad till farty… Jag-lina sjöv., kabelslaget tågvirke om 3, 3 1/2, 4 och 4 1/2 dec. tums omkrets samt 90 à 110 famnars längd; stundom f…
Alla artiklar i ämnet →