Knebel

Knebel, Karl Ludwig von, tysk skald, f. 1744, tjenade 10 år som officer vid kronprinsens af Preussen regemente, kom 1774 till Weimar såsom guvernör för prins Konstantin och fick, då han lemnade detta värf, pension med majors rang. Han uppehöll sig sedan mest i Jena, der han dog 1834. K. tillhörde den krets af "skönandar" ("das Musenhof") i Weimar, hvilken på Göthes tid gjorde denna stad till Tysklands andliga medelpunkt. Sjelf var K. föga framstående som skald; han var en mottaglig och fint bildad, men icke produktiv natur. Hans ställning till Göthe, hvars kanske närmaste vän han var, skulle kunna liknas vid K. G. v. Brinkmans till Tegnér. K. visar sig i Sammlung kleiner gedichte (1815) och Lebensblüthen (1826) som efterhärmare af Göthe och Schiller; bäst lyckas han i distika. Mer betydande äro hans öfversättningar, särskildt af romerska skalder, nämligen Propertius' elegier (1798) och framför allt Lucretius' "De rerum natura" (1821; 2:dra uppl. 1831). K:s Literarischer nachlass und briefwechsel utgafs 1840 af Varnhagen v. Ense och Th. Mundt. Briefwechsel zwischen Goethe und K. 1774--1832 utgafs 1857. Dessutom finnes i andra samlingar en mängd bref till och från K.