Kobell

Kobell. 1. Ferdinand K., tysk målare, f. i Mannheim 1740, d. i München 1799, studerade juridik i Heidelberg och blef efter afslutade studier ämbetsman. Men kurfursten Karl Teodor gjorde det möjligt för honom att få studera konst, först i Mannheim, sedan i Paris, hvarefter K. gjordes till hofmålare och professor. Han flyttade 1793 till München, der han blef galleridirektör. K. var mera framstående som raderare än som målare, och flere af hans blad, mest landskap, äro berömda. -- 2. Franz K., tysk målare, den föregåendes broder, f. i Mannheim 1749, var i sin ungdom ämnad till köpman, men började snart teckna landskap och arkitektur. Genom kurfursten Karl Teodors hjelp fick han tillfälle att 1776 resa till Italien, der han dröjde till 1785. Återkommen, flyttade han till München, der han dog 1822. Hans flesta arbeten bestå af teckningar. -- 3. Wilhelm von K., tysk målare, f. i Mannheim 1766, d. i München 1855, var son och lärjunge till K. 1, utbildade sig i Düsseldorf och blef 1808 professor i München. Han målade landskap, djur och bataljer, bl. a. Slaget vid Eckmühl och Slaget vid Hanau, beställda af konung Maximilian I och kronprinsen Ludvig af Bajern. Bäst och naturligast var han dock i skildringen af små landtliga scener, framställda med stor enkelhet och naivitet. -- 4. Franz Wolfgang, ritter von K., tysk mineralog, folkskald, son af bajerska geheimerådet Franz von K. och sonson af K. 1, f. 1803, d. 1882, blef 1826 e. o. och 1834 ordin. professor i mineralogi i München samt senare tillika konservator vid bajerska statens mineralogiska samling derstädes. K. bestämde genom kemisk analys en mängd nya mineral, uppfann 1840 galvanografien (Die galvanographie, 1842; 2:dra uppl. 1846) och 1855 stauroskopet samt utgaf flere arbeten i sitt fack, bl. a. Tafeln zur bestimmung der mineralien mittels einfacher chemischer versuche (1833; 12:te uppl., bearb, af K. Oebbeke, 1884; "Tabeller för mineraliers bestämmande medelst enkla kemiska försök", 1838), hvilket verk öfversattes på de flesta kulturspråk, och Die mineralogie; populäre vorträge (1862; "Populära föredrag i mineralogi", s. å.). För det stora samlingsverket "Geschichte der wissenschaften in Deutschland" författade han Geschichte der mineralogie 1650--1860 (1864). Flertalet af hans många afhandlingar och smärre uppsatser återfinnes i O. L. Erdmanns "Journal für praktische chemie" och bajerska vetenskapsakademiens "Gelehrte anzeigen und sitzungsberichte". -- K. var en väldig gemsjägare. Under sina jagter lärde han grundligt känna den bajerska landtbefolkningens språk och lif, och derigenom gafs uppslaget till ett vittert författareskap af en alldeles egendomlig natur. K. skref nämligen med folkvisans innerlighet samt med omedelbar humoristisk friskhet och fullkomligt herravälde öfver de olika dialekterna Gedichte in hochdeutscher, oberbayrischer und pfälzischer mundart (1839--41), senare, med tillägg af många nya dikter, utgifna i skilda samlingar: Gedichte in oberbayrischer mundart (1844; 9:de uppl. 1882), Gedichte inpfälzischer mundart (1844; 6:te uppl. 1876) och Hochdeutsche gedichte (1852). Han författade äfven på landsmål några större episka dikter, dramatiska stycken och samlingar af prosaberättelser. Mycket populära äro K:s på högtyska under titeln Wildanger (1859) utgifna skildringar af det bajerska jagtväsendet i äldre och nyare tid. Kort före sin död verkställde han en samling Erinnerungen in gedichten und liedern (1882).