Kohlhase, Hans (icke Michael Kohlhaas, såsom han kallas i H. v. Kleists berömda novell med detta namn), en i psykologiskt afseende märklig person, hvars historia tillika erbjuder en egendomlig kulturbild från Tyskland under reformationstidehvarfvet, var viktualiehandlande i trakten af Berlin, då han 1532, under en färd till Leipzig, blef på kursachsiskt område hållen för hästtjuf af en godsegare Günther v. Zachwitz' underhafvande och under ett med anledning deraf uppkommet slagsmål nödgad att taga till flykten utan sina hästar. När man sedermera väl icke nekade honom att mot erläggande af foderpenningar återfå hästarna, men deremot vägrade att ersätta honom ekonomiska förluster, till hvilka han ansåg det inträffade missödet hafva varit den vållande orsaken, förbittrades hans sinne derhän, att han 1534 utfärdade fejdebref såväl mot Kursachsen som mot herr v. Zachwitz personligen samt efter nya misslyckade underhandlingar, trots föreställningar
af sjelfve Luther, började ett hänsynslöst stråtröfveri, som bragte hela Sachsen i den största förskräckelse. Hos befolkningen i Brandenburg fann han till en början medhåll, och hans landsherre, kurfursten Joakim II, kunde först 1539 förmås tillåta, att han förföljdes på brandenburgskt område. Efter hand lyckades man gripa och straffa öfver hundra af hans medhjelpare, och då han slutligen äfven borttog en brandenburgsk silfvertransport, lockades han till Berlin, fängslades och dömdes till döden samt blef jämte den farligaste af sina medbrottslingar steglad, d. 22 Mars 1540. -- Jfr Burkhardt, "Der historische Kohlhase und H. v. Kleists Michael Kohlhaas" (1864).