Kolbe

Kolbe, Adolf Wilhelm Hermann, tysk kemist, f. 1818, blef 1851 professor vid Marburgs och 1865 vid Leipzigs universitet, hvars nya kemiska laboratorium 1867 uppfördes under hans inseende. K:s arbeten tillhöra hufvudsakligen den organiska kemiens område. Bland de till tiden äldre märkas hans undersökningar om klors inverkan på kolsvafla, om nitrilerna (hvilkas studium han började tillsammans med Frankland under en vistelse i London 1845--47) och om organiska syrors sönderdelning genom den elektriska strömmen samt i synnerhet metoden att ur alkoholradikalernas cyanföreningar framställa syror med högre kolhalt. 1873 uppfann han en enkel metod för fabriksmässig framställning af salicylsyra ur fenol och kolsyra samt upptäckte 1874 salicylsyrans antiseptiska egenskaper. Genom att uppfatta de organiska syrorna som substitutionsderivat af kolsyran lade K. i sjelfva verket redan före Kekulé grunden till dennes teori om kolets fyratomighet. Fasthållande vid Berzelius' teori om kopplade radikaler, har K. ensidigt utbildat denna och uppträdt med stor hätskhet mot den s. k. moderna kemien. Utom afhandlingar och uppsatser, hvilka återfinnas i Liebigs och Wöhlers "Annalen der chemie und pharmacie", i den af K. o. a. sedan 1870 redigerade "Journal für praktische chemie" samt i Liebigs, Poggendorffs och Wöhlers "Handwörterbuch der reinen und angewandten chemie", som han i slutet af 1840-talet redigerade, har K. bl. a. författat Ausführliches lehrbuch der organischen chemie (2 bd 1854, 60; ett 3:dje band utarbetadt af H. v. Fehling, 1868, samt E. v. Meyer och A. Weddige, 1878; ny, omarbetad uppl. af de två första banden af Meyer 1880--84), hvilket arbete utgör 3:dje--5:te banden af Graham-Ottos "Ausführliches lehrbuch der chemie").