Kollineation (af Lat. collineare, rikta efter linien), det samband mellan två geometriska system, som karakteriseras deraf att hvarje punkt P i det ena systemet svarar mot en punkt P1 i det andra, hvarje linie genom P mot en linie genom P1, hvarje plan genom P mot ett plan genom P1. En särskild art af kollineation är den perspektiviska l. centriska. Om nämligen två plana system äro på det sätt beslägtade, att alla linier, som förena motsvarande punkter i de båda systemen, gå genom en och samma punkt, och linierna i det ena systemet skära motsvarande linier i det andra uti punkter, som alla ligga på en och samma räta linie, så sägas systemen vara perspektiviskt l. centriskt kollineara. Detta samband eger rum mellan en plan figur och dess perspektivbild. Föreningsstrålarna mellan systemens samhöriga punkter kallas kollineationsstrålar, deras skärningspunkt kollineationens centrum och den linie, på hvilken motsvarande linier skära hvarandra, kollineationsaxeln. Förflyttas kollineationens centrum i oändligheten, d. v. s. blifva kollineationsstrålarna parallella, medan kollineationsaxeln förblifver i ändligheten, uppstår affinitet (se d. o. Suppl. 3). Rubbas det mellan två plana system rådande perspektiviska läget, qvarstår dock det kollineara sambandet. Två rymdsystem äro perspektiviskt l. centriskt kollineara, om motsvarande punkter i de båda systemen ligga på strålar, kollineationsstrålarna, som alla gå genom en och samma punkt, kollineationens centrum, samt motsvarande linier och plan skära hvarandra i punkter och linier, liggande uti ett och samma plan, kollineationsplanet. Detta samband eger rum mellan ett rymdsystem och dess reliefperspektiv. Vid oändligt aflägset centrum uppstår affinitet. Teorien för kollineara system har i den nyare geometrien vunnit stor betydelse och användning. P. H–s.
Nordisk familjebok · första upplagan
Kollineation
Ämne: Geometri, kurvor och trigonometri · Matematik och geometri
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 20 (1899), sp. 1368–1369 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗