Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Konkurrens

Ämne: Handel och affärsterminologi · Mått, vikt, handel och tull

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 8 (1884), sp. 1190 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Konkurrens (Fr. concurrence, af Lat. concurrere, från skilda håll sammanträffa, sammanstöta), yrkesmäns inbördes täflan att lemna den bästa varan eller det dugligaste arbetet till det billigaste priset. Med grundsatsen om den fria konkurrensen förstås inom den politiska ekonomien friheten för de enskilda samhällsmedlemmarna att konkurrera i alla grenar af produktion och handel. Den fria konkurrensen var i antikens stater så godt som oinskränkt, men blef under medeltiden väsentligt hämmad genom införselförbud, skyddstullar, privilegier, skråväsende m. fl. former af näringstvång, medelst hvilka staten ansåg sig böra trygga den enskildes existens. Det är först under 1700-och 1800-talet, som fri täflan på industriens och handelns områden åter blifvit allmännare erkänd såsom det säkraste medlet att främja det allmänna välståndet och öppna nya banor för folkens framsteg i kultur. Jfr Frihandel. -- Konkurrent, medtäflare i ett yrke. -- Konkurrent för ett visst år kallas inom kronologien ordningsnummern för den veckodag, på hvilken den 24 Mars inträffar. Så är t. ex. 2 konkurrent för år 1884, enär detta år den 24 Mars inträffade på en måndag. Konkurrenten är omedelbart beroende af söndagsbokstafven, så att, om den ena af dessa storheter är gifven, den andra genast erhålles. Till konkurrenterna 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7 svara nämligen i ordning söndagsbokstäfverna F, E, D, C, B, A, G. -- Användningen af konkurrenter hänför sig antagligen till det i äldre tider flerestädes brukliga sättet att räkna årets början från den 25 Mars. -- Konkurrera, sträfva till samma mål, täfla.