Konstförening, en förening af konstyänner och konstnärer i ändamål att främja konstens, särskildt målarekonstens och (ehuru faktiskt i mindre grad) bildhuggarekonstens intressen. Konstföreningsväsendet leder i allmänhet sitt ursprung från ungefär midten af 1820-talet och kan anses som ett särskildt uttryck för det moderna borgerliga samhällets vaknande konstintresse, sedan konsten efter de stora omhvälfningarna i förra århundradets slut och början af det närvarande förlorat det stöd, som den egt hos de dittills mäktiga privilegierade klasserna. Konstföreningar finnas numera till stort antal i de flesta, om icke alla, land med europeisk odling. Sålunda uppräknar R. Springers "Kunsthandbuch" för 1883 ensamt för Tyska riket 82 särskilda konstföreningar (konstnärs- och konstslöjdföreningar ej inberäknade). Sverige eger konstföreningar i Stockholm ("Konstföreningen i Stockholm" och "Föreningen för nordisk konst"; se dessa art.), vidare Göteborgs, Uddevalla, Mellersta Sveriges, Norrlands och Vexiö konstföreningar samt "Skånska konstföreningen". -- Det hufvudsakliga medlet, hvarmed konstföreningarna verkat för vinnande af sitt syfte, är anordnandet af utställningar, dels tillfälliga, dels regelbundet återkommande, dels ständiga. I Tyskland anordnas s. k. tournéer, rundturer af konstverk, som efter hand utställas i flere städer. Derjämte inköpas och beställas konstverk, hvilka stundom öfverlemnas till museer och offentliga samlingar, stundom (såsom fallet är med de s. k. föreningsbladen) utdelas till föreningens samtliga medlemmar, men vanligen utlottas. Enligt det tyska, äfven inom de nordiska landen följda, systemet eger denna utlottning rum endast bland föreningsmedlemmarna, som genom erläggande af årsafgiften äro berättigade att draga en lott vid den periodiskt återkommande lottdragningen. Enligt det franska systemet deremot anordnas i förening med en utställning ofta, ehuru ej regelbundet, lotterier, i hvilka hvem som hälst eger rättighet att
deltaga mot köpande af lottsedlar. -- Konstföreningarna hafva utan tvifvel uträttat ganska mycket till konstens fromma. De hafva genom sina ej endast i hufvudstäder, utan äfven i provinsstäder anordnade utställningar bidragit att göra dess verk kända i vida kretsar och, så att säga, populariserat konstintresset. De hafva beredt konstens utöfvare gynsamma tillfällen till afsättning af deras verk samt genom egna inköp och beställningar lemnat mången konstnär en välkommen handräckning och spridt många, goda konstverk till de enskilda hemmen. Betydliga summor hafra genom dem kommit konsten och konstnärerna till godo. Å andra sidan må ej förnekas, att de medfört många olägenheter -- särskildt i sin tysk-skandinaviska form. De hafva genom sina lotterier starkt vädjat till den privata egennyttan. För att vinna ett stort antal medlemmar har man sökt få ett stort antal vinster. Man har således lagt an på inköp af billiga konstverk, och följden har blifvit att den med konstföreningarna afsedda hjelpen ofta kommit medelmåttorna till del. Likaledes hafva de permanenta utställningarna och det med dem följande oundvikliga sammanförandet af likt och olikt, af stort och smått, af godt och dåligt ej alltid verkat upplifvande på det allmänna intresset, ej alltid varit egnade att ingifva det rätta begreppet om konst. Svårigheterna i detta afseende ökas alltmer, i den mån den ordnade konsthandeln tilltager i omfång och betydelse, och de bästa eller åtminstone de populäraste arbetena söka sig väg till dess butiker. Konstföreningarna torde dock ännu kunna uträtta mycket godt såväl genom anordnande af mera koncentrerade utställningar som genom inköp och utlottningar. Större vigt bör dock läggas vid de inköpta verkens konstvärde än vid deras antal. Etsningskonsten kunde här erbjuda ett ypperligt medel att med värdefulla originalarbeten fylla antalet vinster. Prydandet af offentliga platser och byggnader med konstverk vore äfven en värdig uppgift. Deremot torde numera den med de permanenta utställningarna förenade affärsverksamheten med fog kunna öfverlemnas åt den enskilda företagsamheten. Upk.