Korda (Grek. chorde). 1. Musikt., sträng på, ett instrument, ton. -- 2. Matem., den räta linie, som sammanbinder ändpunkterna af en cirkelbåge. I vidstående fig. äro AB och AC kordor, svarande mot
olika bågar. Den största kordan är den, som går genom medelpunkten, d. v. s. sammanfaller med en diameter. I den mån som kordorna ligga längre från medelpunkten minskas deras storlek. -- Då kordorna till sin längd äro på ett bestämdt sätt beroende af cirkelbågarna, begagnade de grekiske geometrerna dem vid trigonometriska beräkningar, och Ptolemaios konstruerade för detta ändamål särskilda numeriska, tabeller, hvilka kommo ur bruk, först sedan inderna och efter dem araberna börjat införa de nu brukliga, mera praktiska trigonometriska funktionerna. 2. G. E.