Krabba. 1. Zool. Se Krabbtaska. -- 2. Byggnadsk. Snedt uppstigande kanter, t. ex. å tornbetäckningar, gafvelrösten o. d., prydas i den gotiska byggnadskonsten och jämväl konstslöjden ofta
med räckor af små, framspringande, starkt krökta eller sammandragna blad med utåt eller, oftare, uppåt böjda spetsar. Formen öfverensstämmer på det hela med de enskilda bladen i korsblomman (se d. o.). Genom dessa räckor af efter hvarandra liksom krypande partier, "krabbor' (krabban kallas äfven krypblomma), framhålles på det kraftigaste rörelsen uppåt, den prydda delens stigning mot höjden. Krabbor förekomma i Sverige t. ex. å Linköpings domkyrkas sydvestra portal. Å Upsala domkyrkas vestra portal hafva de genom en egendomlig missuppfattning erhållit formen af nedåt riktade djur-(hund-)hufvud. De förekomma för öfrigt ofta i Sverige å kyrkliga inredningsföremål från gotikens tid. Upk.