Kreuger [kryger], Johan Henrik, amiral, föddes i Lovisa i Finland d. 30 Mars 1782. Vid tio års ålder anställdes han som sergeant vid Sveaborgs eskader af arméns flotta samt befordrades, efter genomgången officersexamen,
1799 till flaggjunkare och 1801 till fänrik. Sedan han någon tid tjenstgjort vid vapnet, så till lands som sjös, och derunder blifvit befordrad till underlöjtnant, erhöll han permission att föra handelsfartyg på Medelhafvet och fortsatte dermed i sex år. K. blef kapten 1812. År 1813 deltog han såsom chef för en afdelning kanonslupar i belägringen af Stettin samt inlät sig derunder i nio allvarsamma träffningar med de franska strandbatterierna. Kort efter Stettins öfvergång fick K. befallning att i Pommern uppsätta två matroskompanier och ett svenskt pontonierkompani, med hvilka han åtföljde svenska hären först till Holstein och sedan till Brabant samt slog en brygga öfver Rhenfloden. Sedan han 1814 blifvit befordrad till major, anbefalldes han att som embarkeringschef ombesörja svenska härens öfverförande från Tyskland till Sverige och Norge. 1815--16 var han befälhafvare på handelsfartyg till Brasilien samt utverkade derunder en nedsättning i tullafgifter för svenska varor. Sedan han efter återkomsten förordnats som ledamot i Konvoj-kommissariatet och sjöförsäkringsöfverrätten, erhöll han 1822 befallning att i egenskap af svensk-norskt ombud afresa till Marokko för att bilägga tvister mellan sultanen och svensk-norska konsuln. Han vistades derunder dels i Tanger, dels i den af upproriska arabstammar belägrade fästningen Mogador. K. tillvann sig till den grad sultan Solimans bevågenhet, att denne skänkte honom nästföljande års "presentmedel", utgörande 20,000 spanska piaster. Oaktadt K. var obemedlad och hade full rätt att mottaga denna gåfva, öfverlemnade han den dock till Konvoj-kommissariatets kassa. K. blef 1823 befordrad till öfverstelöjtnant, 1841 till konteramiral, 1850 till vice-amiral och 1857 till amiral. Från K. utgick bl. a. förslaget att i Stockholm anlägga en reparationsdocka. 1848 verkställdes lyckade försök med af honom uppfunna undervattensminor, som antändes med elektriskt batteri. Vid verldsexpositionerna i London (1851) och Paris (1855) erhöll han medalj för af honom uppfunna vindmätare. K. utgaf Om ångmaschiner och deras användande, hufvudsakligen till sjös (1833), Kort framställning af svenska skärgårdsflottans bedrifter (1845) och Sveriges förhållande till babaresk staterna i Afrika (1856). I Krigsvetenskapsakademien, hvars styresman han var 1842--43, höll han flere värderika och om djupa kunskaper vittnande föredrag samt nekrologer, som äro införda i akademiens tidskrift. För "Tidskrift sjöväsendet" författade han derjämte åtskilliga värderika artiklar. K. var ledamot äfven af Vetenskapsakademien. Han dog i Stockholm d. 24 Jan. 1858. L. H.