Ktoniska

Ktoniska l. underjordiska gudamakter (af Grek. chthon, jord) kallades i den forngrekiska mytologien, i motsats till de himmelska eller olympiska, de gudaväsenden, hvilka tänktes hafva sin bostad i underjorden, och hvilkas hemlighetsfulla makt röjde sig dels i jordens vulkaniska krafter, dels i det ur jordens sköte uppspirande växtriket. Då det för växtverlden är utmärkande att hvarje höst aftyna och under vintern ligga försänkt i dödslik dvala, kommo de ktoniske gudarna tillika att gälla såsom dödens och förgängelsens makter, under hvilkas dystra välde allt lefvande förr eller senare är hemfallet. Genom sjelfva dödens mörker skimrade dock ett hopp om lif och odödlighet; och det var den tröstefulla läran derom, som meddelades åt de invigde i mysterierna, eller den hemlighetsfulla gudstjenst, som egnades åt de ktoniske gudarna. Till dessa räknades Gaia, Kybele, Pluton (Hades), Demeter, Persefone, Dionysos (Bakchos) och erinyerna. Dels till de olympiske, dels till de ktoniske gudarna räknades Hermes, hvilken såsom gudarnas budbärare underhåller förbindelsen mellan den öfre verlden och underjorden, dit han äfven ledsagar de aflidnes själar. Äfven åtskilliga lägre elementarandar, såsom nymfer, satyrer, kureter, daktyler m. fl., äro närmast att hänföra till de ktoniske gudarnas antal. A. M. A.