Kuban

Kuban (K. Kubanj). 1. Flod i Kaukasus, upprinner på en glacier vid foten af Elburs, omedelbart nedanför hufvudkedjans vattendelare, flyter först i nordlig riktning, tills den lemnat bergen, samt inträder på de nogaiske tatarernas stepp, der den vänder sig mot v. och behåller denna riktning ända till sitt utlopp genom ett vidsträckt deltaland i Azovska sjön och Svarta hafvet. Längd omkr. 700 km. Till mynningen af Laba är K. farbar med grundt gående farkoster. De största tillflödena äro Lilla och Stora Selentsjuk, Urub, Laba och Bjelaja, alla från venster. -- 2. Förvaltningsområde i ryska Kaukasus, sträcker sig från Kaukasuskedjans hufvudkam till gränsfloden Kugu Jeja och omfattar ofvannämnda flods område. Areal 94,523 qvkm. Södra delen är ett storartadt alpland, med bergstoppar, som nästan nå upp till den eviga snön. I norra delen gå mellan floderna obetydliga höjder. Ehuru jorden är ytterst fruktbar, var landet för ej länge sedan en folkfattig ödemark. Under den ryska förvaltningen har det emellertid blifvit öfversålladt med städer och byar, bebodda af en idog befolkning, som 1880 uppgick till 952,523 pers., af hvilka 519,000 kosaker samt omkr. 120,000 ryska kolonister. 1841 räknade landet endast omkr. 340,000 pers., af hvilka 1/10 var ryska undersåtar, men har sedan oafbrutet ökats, ehuru den infödda befolkningen, väsentligen tjerkesser, utvandrat efter den ryska eröfringen. -- Genueserna, hvilka sedan 13:de årh. innehade halfön Taman och drefvo en vidsträckt handel derstädes, fördrefvos af turkarna 1484. 1783 erhöll Ryssland genom ett fördrag med Turkiet i Konstantinopel halfön Taman samt området höger om floden Kuban, hvarefter en blodig strid började med tjerkesserna, hvilken fortfor i mer än ett halft århundrade. Dessa underkufvades slutligen 1864, då 400,000 af dem lemnade sitt fosterland.