Kulmination (se Kulmen), astron., en stjernas öfvergång från att öka sin höjd öfver horisonten till att minska densamma eller tvärt om. Meridianen delar alla dagcirklar i två lika, till horisonten symmetriskt belägna delar, hvarvid skärningspunkterna äro de punkter, der stjernan uppnår sin största och sin minsta höjd. De stjernor, hvilkas hela dagcirkel ligger öfver horisonten, cirkumpolarstjernorna, hafva sålunda två kulminationer, en öfre och en undre. -- Kulminera, nå sin höjdpunkt; vara på höjden af ära o. s. v. E. J.
Nordisk familjebok · första upplagan
Kulmination
Ämne: Astronomisk tid och himlens koordinater · Astronomi, tideräkning och kalender
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 9 (1885), sp. 228 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗