Kungörelse

Kungörelse, ett offentligt meddelande, som innehåller påbud, föreskrifter eller underrättelser, hvilka skola lända till efterrättelse för medborgare i allmänhet eller för en viss klass af sådana eller äro af den vigt, att deras allmänna spridande anses önskvärdt och nyttigt. Kungörelser benämnas alla från de centrala ämbetsverken, från K. M:ts befallningshafvande, från kommunernas styrelser samt från tjenstemän och jämväl enskilda personer utgående påbud och meddelanden. Kungörelse är i vissa fall föreskrifven såsom vilkor för vinnandet af den med meddelandet åsyftade verkan. Så är det en gifven sak att lagar, för att blifva förpligtande till allmän efterlefnad, skola kungöras (jfr Reg. form. § 27). Till följd deraf benämnes ock en mängd från konungen utgående påbud kungörelser. Hvarken genom lag eller praxis är dock med säkerhet afgjordt hvilka af dessa skola hafva detta namn. Så mycket torde likväl kunna sägas, att de påbud, som konungen på grund af sin ekonomiska lagstiftningsmakt meddelar, i allmänhet så kallas, likasom ock publikationer af vissa riksdagens beslut. Mera omfattande ekonomiska författningar få dock namn af stadgar eller förordningar, hvilket sista namn alltid begagnas för de påbud, genom hvilka ändring sker af allmän lag, kyrkolag och krigslag. Kungörelser, utfärdade af konungen, hofrätter, kollegier och andra allmänna verk, offentliggöras dels i tryck (i "Svensk Författningssamling"), dels genom uppläsning från predikstolarna, hvarjämte detta tryck utdelas till ämbetsverk, myndigheter, församlingar o. s. v. Meddelanden från K. M:ts befallningshafvande intagas i de s. k. länskungörelserna; tillkännagifvanden från tjenstemän om sammanträden, förrättningar och dylika åtgärder, äfvensom från kommunernas styresmän offentliggöras genom uppläsning från predikstolarna eller, der sådan uppläsning ej är ovilkorligt påbjuden, på annat lämpligt sätt, t. ex. i ortens tidningar. De meddelanden, hvilka lagligen åligga enskilda (legala annonser), skola intagas i ett särskildt derför bestämdt organ, "Post- och Inrikes tidningar". Andra från enskilda utgångna meddelanden, hvilka de önska göra mera allmänt bekanta, uppläsas från predikstolarna, hvarvid dock presterskapet och kronofogden hafva rätt att efter pröfning af innehållet afgöra om denna uppläsning må tillstädjas (k. kung. d. 26 Nov. 1816). H. L. R.