Labiénus

Labiénus. 1. Titus Attius L., romersk folktribun (år 63 f. Kr.). En trogen anhängare af Caesars politik, sökte han på mer än ett sätt upprätthålla demokratiens ställning. Han följde sedan Caesar till Gallien såsom legat (adjutant) och förde der flere gånger sjelfständigt befäl. Kort före det borgerliga krigets utbrott öfvergick han dock till Pompejus' parti -- man känner icke af hvilken anledning -- och blef en hätsk motståndare till sin forne befälhafvare. Efter slaget vid Farsalos (48 f. Kr.) kom han till Afrika, der han efter en framgång vid Ruspina med de öfrige republikanerna delade nederlaget vid Thapsos. Undkommen till Spanien, förlorade han kort derefter slaget och lifvet vid Munda (45 f.Kr.). L:s' son Quintus L. skickades af Brutus och Cassius till partherna. Efter slaget vid Filippoi (42 f. Kr.) fann han rådligast att stanna hos desse och deltog1 sedan i parthiska fejder mot Rom, tills han slutligen blef tagen till fånga och dödad. -- 2. Titus L., romersk talare och historieskrifvare under Augustus. Hans skrifter blefvo efter senatens beslut brända på grund af den alltför starka republikanska skärpa, som utmärkte dem. Han skall derefter hafva dödat sig sjelf eller dött af harm öfver den dittills okända behandling, som hans arbeten underkastades. Enligt Senecas omdöme var han bitter till sin sinnesart, likasom i sin framställning. Under Caligula blefvo L:s' skrifter åter tillåtna. R. Tdh.