Laertes, Grekisk hjeltes., en son af Arkeisios och Chalkomedusa, förmäld med Antikleia och fader till Odyssevs (se d. o.). Af Homeros framställes han i Odyssén såsom en af ålder och sorger bruten man, som, fjärran från menniskors sällskap, på landet framsläpar ett ensligt och tungt lif, mest sysselsatt med skötandet af sin trädgård och sin vinplantering. Efter Odyssevs' återkomst till Ithaka förlänade honom gudinnan Athene å nyo ungdom och krafter, så att han till och med kunde deltaga i striden mot dem af Ithakas innebyggare, som ville hämnas de af Odyssevs bestraffade friarnas död. I sina yngre dagar hade han eröfrat den kefalleniska staden Nerikon och enligt Apollodoros äfven deltagit i den kalydonska jagten och i argonavternas härfärd. A. M. A.
1. Laessöe [lä'ssö], Verner Hans Frederik Abrahamson, dansk krigare, född i Köpenhamn d. 23 Sept. 1811, dotterson af den danske artillerikaptenen och författaren V. H. F. Abrahamson, blef 1830 löjtnant vid ett infanteriregemente, var 1832--36 elev vid krigshögskolan och anställdes derefter i generalstaben, hvarest han 1842 befordrades till kapten. Under flere år var han sysselsatt med mätnings- och kartarbeten, hvilka i en senare tid kommo "Hedeselskabets" vattenledningsplaner till godo, och tjenstgjorde 1844--45 såsom lärare vid krigshögskolan, men aflägsnades från denna plats, emedan hans alltför stora sjelfständighet gjorde honom mindre omtyckt af förmän. Till sina politiska åsigter lutade han åt det nationalliberala partiet, som gjorde opposition mot regeringen. I slutet af Mars 1848 blef L. stabschef vid hären samt utöfvade stort inflytande på dess ledning i slagen vid Slesvig och Dybböl. Den 13 April 1849 afskedades L. emellertid från stabschefsplatsen, emedan hans uppfattning af sättet för krigföringen alltför mycket afvek från den, som hystes af krigsministern Hansen, hvilken ständigt ingrep i öfverkommandots beslut. Att L. skulle hafva haft någon skuld i flottans olyckliga expedition till Ekernförde är fullkomligt ogrundadt. Knappt hade L. fått afsked, förrän han -- som i Aug. 1848 blifvit öfverstlöjtnant -- på Olof Ryes hemställan fick befälet öfver en bataljon, hvilken han med stor duglighet anförde under återtåget genom Nörrejylland. I slaget vid Isted d. 25 Juli 1850 stupade L., under anfallet på Grydeskov. Han var den bland alla officerarna, vid hvilken hären och folket fäste de största förhoppningarna, ty han hade mera än någon annan visat prof på fältherresnille. E. Ebg.
2. Laessöe [lä'ssö], Thorald, dansk målare, den föregåendes broder, född i Frederikshavn d. 25 Juni 1816, död d. 25 Mars 1878, utbildade sig, dels under ledning af Kr. Holm, dels vid konstakademien, till landskaps- och arkitekturmålare. Han hade större betydelse genom det inflytande, som hans fint bildade och älskvärda personlighet utöfvade på konstnärer sådana som J. T. Lundbye, J. A. Jerichau och L. Frölich, än genom sin konstnärsverksamhet, hvilken, trots all ärlig sträfvan, icke kunde frigöra sig från en viss konventionel prägel. Ph. W.
1. Laestadius, Lars Levi, naturforskare, född i Arjeploug d. 10 Jan. 1800, blef student i Upsala 1820, prestvigdes 1825 och förordnades att förestå missionärtjensten, en tid äfven pastoralvården, i Arjeploug samt nämndes s. å. till pastor i Karesuando, hvarifrån han 1848 förflyttades till Pajala. Död d. 21 Febr. 1861. L. var en intresserad naturforskare. Redan 1819 företog han en botanisk resa genom Ångermanland, Medelpad och Jämtland samt öfver norska gränsen till Trondhjem, så norrut långs kusten till Vefsenfjord samt sedan öfver fjällen till Arjeploug. År 1821 reste han med understöd af Vetenskapsakademien genom Lule lappmark, 1822 i sällskap med prof. Wahlenberg genom södra Sverige, 1824 genom Vesterbotten, Ångermanland och Medelpad. År 1838 åtföljde han den franska vetenskapliga expeditionen under Gaimards ledning genom Lappland och meddelade densamma åtskilliga upplysningar till Lapplands kännedom. L. var ledamot af Vetenskapssocieteten i Upsala (1839). Hans vetenskapliga afhandlingar äro tryckta hufvudsakligen i Vetenskapsakademiens handlingar. Dessutom utgaf han religiösa skrifter på lapska m. m.
2. Laestadius, Petrus, lappmarksmissionär, den föregåendes broder, föddes i Arjeploug d. 9 Febr. 1802, blef 1820 student i Upsala och prestvigdes 1825 i Hernösand, begaf sig derefter (på skidor) åter till Upsala och aflade 1826 filos. kandidatexamen jämte disputationsprof för magistergraden. I slutet af sistn. år erhöll L. -- i enlighet med den 1820 vidtagna anordningen af lapparnas undervisning -- förordnande att bestrida missionstjensten i Pite lappmark. 1831 tog han pastoralexamen efter att hafva speciminerat i Upsala. Sedan han s. å. afgifvit ett vidlyftigt betänkande om undervisningsverket i Lappmarken, förordnades han hösten 1832 till visitator i lappmarksförsamlingarna för de tre följande åren och blef tillika skolkollega i Piteå. 1836 utnämndes han till kyrkoherde i Vibyggerå pastorat af Hernösands stift, på hvilken plats han sedan verkade till sin död, d. 6 Aug. 1841. Ett af L. år 1835 uppgjordt fullständigt förslag till anordning af de kyrkliga förhållandena i Lappland blef grunden till reglementet för ecklesiastikverket i Lappmarken af d. 14 Apr. 1846. I tvänne arbeten, Journal af Petrus Laestadius, för första året af hans tjenstgöring såsom missionaire i Lappmarken (1831; 2:dra uppl. 1836; å nyo utgifven 1861, i samlingen "Böcker för folket"; belönt med Lundbladska priset af Svenska akademien 1832) samt Fortsättning af Journalen öfver missionsresor i Lappmarken, innefattande åren 1828--1832 (1833), skildrade L. på ett lifligt och tilltalande språk sin af mödosamma och ofta lifsfarliga resor uppfyllda missionärsverksamhet, lapparnas seder och nybyggarelifvet i Lappmarken. En annan skrift af L. är Tankar om fattigdomen och fattigvården i Sverige (1840).