Lagrenée

Lagrenée [-nĕ], franska målare. 1. Louis Jean François L., f. 1724, d. 1805, elev af Carle van Loo, fick 1749 romerska priset för Josef förklarar Faraos drömmar och studerade i Rom till 1753, blef 1755 led. af och 1758 professor vid franska konstakademien, vistades på kejsarinnan Elisabets inbjudning 1760–63 i Petersburg, der han vardt direktör för akademien, blef 1781 direktör för franska akademien i Rom och kort före sin död rektor för École des beaux-arts samt konservator för Napoleonmuseet. Han utförde bl. a. Rättvisa och nåd (1765, Louvre), porträtt af kejsarinnan Elisabet (museet i Douai), Deianeiras bortröfvande (Louvre) samt en mängd andra taflor med antikt-mytologiska ämnen, af hvilka i Sveriges nationalmuseum finnas fyra (Amor och Psyche, Bacchus och Ariadne, Diana och Endymion, Mercurius, Aglaurus och Herse). — 2. Jean Jacques L., den föregåendes broder och lärjunge, f. 1739, d. 1821, var verksam vid Sèvres-fabriken, blef på sin takmålning i Apollo-galleriet i Louvre 1875 led. af konstakademien och 1781 professor der. Han målade bl. a. Melankoli (Louvre), Antikt bröllop (museet i Angers), S. Mikael och draken och Kristi dop (katedralen i Auxerre), uppfann en metod att öfverföra teckningar på marmor och utförde öfver 50 raderingar. — 3. Anthelme François L., son af L. 1, f. 1774, d. 1832, var elev af Vincent, målade med förkärlek hästar och egnade sig under sina sista år helt och hållet åt miniatyrmåleriet. J. K–e.