Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Lancaster

Ämne: Engelsk högadel och kungahus · Storbritannien och Irland: orter, London och engelska personer

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 9 (1885), sp. 632–634 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Lancaster. 1. (Lancashire) Grefskap i nordvestra England, begränsadt i v. af Irländska sjön, i n. af Cumberland och Westmoreland, i ö. af York och i s. af Cheshire, från hvilket det skiljes genom floden Mersey. Areal 4,888 qvkm. 3,454,225 innev. (1881). Grefskapet omfattar tvänne genom Morecambe-viken skilda delar, en mindre, nordlig, kallad Furness (se d. o.), och en större, sydlig. Den östra och södra delen af landet uppfylles af utlöpare från Penniniska bergen, hvilka dock ej nå en höjd af 600 m. Mossar och hedar förekomma flerestädes. De vigtigaste floderna äro Lune, Wyre, Ribble och Mersey, alla med breda mynningar. Bland kanalerna må nämnas Lancasterkanalen (165 km.), från södra delen af L. till staden Lancaster, samt Leeds-Liverpoolkanalen (210 km.). Af hela arealen voro 1881 65,2 proc. åkerjord. Af stor vigt är boskapsskötseln, och den långhorniga lancashireboskapen är högt värderad. En hufvudkälla till rikedom är den stora tillgången på stenkol (öfver 5,000 mill. tons), hvaraf årligen brytas 15--20 mill. tons. Derigenom har ock industrien nått en nästan exempellös utsträckning. Särskildt är L:s bomullsindustri den största på jorden och sysselsatte 1879 i nära 2,000 fabriker omkr. 370,000 arbetare. Hufvudorten för denna industri är Manchester och kringliggande städer, särskildt Oldham. Ylle-, siden- och linnemanufakturerna sysselsätta omkr. 50,000 pers. Handelns medelpunkt är Liverpool. Hufvudstad är Lancaster. -- L. förlänades 1267 af Henrik III till hans yngre son, Edmund "Crouchback", hvilken utnämndes till earl af L., och öfvergick sedan efter hvartannat till dennes söner Thomas och Henrik samt den sistnämndes son, Henrik "Wryneck", hvilka alla tre togo en framstående del i sin tids politiska händelser i England. Henrik Wryneck, som upphöjdes till hertig och pfalzgrefve ("count palatine") af L., efterlemnade vid sin död, 1361, två döttrar, af hvilka den äldre, Mawd, afled 1362 utan afkomlingar. Den yngre, Blanche, var förmäld med Edward III:s näst yngste son, Johan af Gaunt, och denne utnämndes 1362 till hertig och pfalzgrefve af L. Deras son, Henrik Bolingbroke, förklarades efter faderns död, 1399, förlustig arfvet af dennes titel och besittningar; men sedan han s. å. såsom Henrik IV tillvällat sig tronen, lät han parlamentet besluta, att hertigdömet L. skulle evärdligen tillhöra honom och hans arfvingar såsom en från kronans land afskild besittning. Huset York (1461--85) tillerkände sig det för egen del i samma egenskap, och efter Henrik VII:s tronbestigning (1485) har L. intagit samma undantagsställning såsom hans arfvingars, d. v. s. de engelske regenternas, särskilda egendom. Ännu i dag äro årsinkomsterna af L. (1883: 44,000 pd st. netto) undandragna parlamentets kontroll och direkt ställda till regentens privata förfogande, och en särskild "kansler för hertigdömet L." finnes, hvartill vanligen utses någon framstående statsman med säte och stämma i kabinettet. -- 2. Hufvudstad i ofvannämnda grefskap, vid den segelbara Lune, 11 km. från mynningen. 20,724 innev. (1881). Gammalt slott, som nu är grefskapsfängelse och bostad för guvernören m. m. -- 3. Stad i nord-amerikanska staten Pennsylvania, vid Conestoga river, en biflod till Susquehanna. 25,846 innev. (1880). Flere jernverkstäder och bomullsfabriker samt en af de största urfabriker i unionen. Staden anlades 1730 och var 1799--1812 statens hufvudstad.