Landsförvisning, jur., var förr, med eller utan tillägg af annan bestraffning, ett ingalunda ovanligt straff för mera betydande förbrytelser. Den nyare lagstiftningen har deremot, och detta på goda skäl, förkastat denna straffart. Använd i något större utsträckning, leder densamma till ett utbyte af förbrytare landen emellan, hvilket innebär de största faror för rättstillståndet. Dessutom träffas detta straff af den anmärkningen att det drabbar olika förbrytare mycket olika. Ytterst känbart för den, hvilken är medellös och till följd af sitt yrkes beskaffenhet eller andra förhållanden ej kan förvärfva sig sitt uppehälle å främmande ort, medför det jämförelsevis ringa olägenhet för den, som har förmögenhet eller eljest hvar som hälst kan finna sin utkomst. I Sverige stadgade Missgerningsbalken i 1734 års lag landsförvisning för affall från den rena evangeliska läran, för utspridande af villfarande lärosats, för utsättande af lögner och falska rykten, som rörde rikets säkerhet, m. fl. förbrytelser. Dessa straffbestämmelser gälla ännu till större delen (dock ej med afseende å affall till främmande lära) i Finland. I Sverige bortföllo åter alla stadganden om landsförvisning genom förordningen om den nya strafflagens införande af år 1864. I Norge anses de äldre bestämmelserna om detta straff hafva blifvit upphäfda genom 1842 års kriminallag. I Danmark afskaffades landsförvisningsstraffet år 1827. -- Under landsförvisning i vidsträckt bemärkelse faller äfven den utvisning ur landet, som förekommer med afseende å främmande undersåtar. Denna är dock i allmänhet ej att betrakta såsom något egentligt straff, äfven om anledningen till utvisningen är en begången förbrytelse. Rätt att besluta om en sådan utvisning tillkommer, der ej annorlunda särskildt är bestämdt, regeringen i det land, der personen uppehåller sig. I Danmark stadgar strafflagen, att utländingar, som begått brott, under vissa förhållanden, ovilkorligen eller efter domstols pröfning, skola dömas att efter utståndet straff förvisas ur riket. J. H-r.
Nordisk familjebok · första upplagan
Landsförvisning
Ämne: Straffrätt: brott, straff och straffprocess · Rätt, straff och rättsväsen
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 9 (1885), sp. 650–651 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗