Langenskjöld

Langenskjöld, Karl Fabian Teodor, friherre, finsk statsman, föddes d. 17 Nov. 1810 i Sääksmäki socken. L. blef student i Åbo 1825, filos. kand. 1832 och filos. magister s. å. samt anställdes såsom translator för ryska språket 1843 vid kejserliga senaten i Finland och 1847 vid finska statssekreteriatet i S:t Petersburg. Under sin studietid egnade L. sig med förkärlek åt de matematiska vetenskaperna och utgaf såsom en frukt af dessa studier Läran om logarithmer jämte elementerna af plan trigonometri (1838; 3:dje uppl. 1864), hvilket arbete länge begagnades såsom lärobok i Finlands skolor. Sedan han inträdt på ämbetsmannabanan, ådrog sig den fint bildade aristokraten de ledande finske statsmännens uppmärksamhet genom sin omfattande språkkunskap och mångsidiga begåfning. Han användes snart i grannlaga diplomatiska uppdrag. Så förordnades han 1846 att vara kommissarie för Finland vid uppgåendet af riksgränsen mellan Ryssland och Finland på ena sidan och Norge på den andra samt 1851 att biträda ryska ministern i Stockholm vid slutliga regleringen af gränsförhållandena mellan finska och norska Lappmarkerna. Hans bemödanden att tillförsäkra de finske lapparna fritt tillträde till Ishafvet ledde dess värre icke till något resultat. 1851 blef L. förste expeditionssekreterare vid statssekreteriatet, 1853 guvernör i S:t Michels, 1854 i Nylands samt 1856 i Åbo och Björneborgs län. 1857 förordnades han till "äldste ledamot" i en komité för utarbetande af en noggrann tablå öfver finansernas i Finland ställning för åren 1853--57, hvilken komités utlåtande troligen var närmaste anledningen till den åldrige finanschefen L. G. von Haartmans afgång från senaten. L., som redan 1857 blifvit senator i Ekonomie-departementet, utnämndes 1858 till von Haartmans efterträdare såsom chef för senatens Finansexpedition och erhöll derigenom ett betydande inflytande på Finlands öden under den vigtigaste brytningsperioden i dess nyare historia. En mängd åtgärder af afgörande betydelse föranleddes genom hans energiska ingripande. 1859 utkom den ännu (1885) gällande förordningen om handelsförbindelserna mellan Ryssland och Finland, hvarigenom en utvidgad marknad i Ryssland bereddes den finska storslöjden. S. å. lossades skråväsendets band. Statens skogshushållning ordnades på ett nytt och bättre sätt. Sågverksindustrien befriades från en mängd skatter och derur följande kontrollstadganden. Uppkomsten af privatbanker befordrades. Men framförallt är L:s namn fäst vid den s. k. myntreformen (se Finland, sp. 1307). 1860 erhöll Finland sin egen myntenhet i mark och penni; ett särskildt finskt myntverk inrättades, och flere förberedande åtgärder vidtogos för det slutliga genomförandet af reformen, hvilket dock blef J. V. Snellman förbehållet. Under de sista åren af sin verksamhet såsom finanschef förlorade L. den popularitet han tidigare åtnjutit. Redan under början af hans finansperiod 1859 hade för finska statsverkets räkning ett större lån blifvit uppnegocieradt i Ryssland, och 1862 beslöt regeringen att upptaga ett nytt utländskt lån till ett nominelt belopp af 4,4 mill. thaler. L. åtog sig att hos M. A. v. Rothschild & söhne i Frankfurt am Maim personligen verka for låneoperatiorien, hvilket han äfven med vanlig skicklighet fullgjorde. Men opinionen i Finland stämplade sådana, utan ständernas medverkan företagna finansåtgärder såsom stridande mot landets grundlagar, och L. lyckades icke vinna allmänna meningen för sig, oaktadt han personligen deltog i den tidnings- och broschyrpolemik, som utspann sig i denna fråga. Med större skäl klandrades hans förhållande i fråga om det s. k. Januari-utskottet (se d. o.), hvars tillsättande han torde tillstyrkt. Hans moraliska kraft bröts väsentligen genom det motstånd åtgärden rönte och den stränghet, hvarmed hans eget handlingssätt bedömdes. Död d. 29 Juni 1863. Genom sin förmåga af kraftigt initiativ och sin öppna blick för samhällets olika behof intager L. en betydande plats bland det unga Finlands statsmän. 1860 fick han friherrlig värdighet. M. G. S.