Långfredag (T. karfreitag, »sorgsenhetsfredagen»; Eng. good friday, »den goda, välsignade fredagen»; Fr. vendredi-saint, »heliga fredagen»), fredagen före påsk, bär i de nordiska landen detta sitt namn, emedan Jesu dödsdag, såsom hvilken långfredagen firas, blef lång för den korsfäste Frälsaren och emedan man derför fordom på denna åminnelsedag lät gudstjensten och fastan räcka längre än vanligt. Dagen, som i den katolska kyrkan kallas parasceve, »beredelsedagen» (till påsk), har der nedsjunkit till endast en sträng fastedag, på hvilken verldsliga göromål icke hvila. Af de protestantiska kyrkorna (med undantag af den skotska) högtidlighålles dagen deremot med stilla allvar, såsom en af de betydelsefullaste helgdagarna. Jfr Dymmeldagar och Fasta.
Nordisk familjebok · första upplagan
Långfredag
Ämne: Liturgi och kyrkoår · Kyrka, kristendom och kyrkohistoria
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 10 (1886), sp. 395 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗