Lans

Lans (Lat. lancea), ett anfallsvapen, som i hufvudsak är detsamma som spjut eller pik. Den består af ett ungefär 26 mm. tjockt och 3 m. långt skaft, lansstången, af elastiskt trä med en treeller fyrkantig, ungefär 15 cm. lång metallspets, klingan, på ena anden och en jernskoning på den andra. Nedanför klingan sitter vanligtvis en liten vimpel med landets färger. Denna vimpel tjenar dels till prydnad, dels till att skrämma motståndarens häst. Vid lansstången finnes äfven en läderrem, med hvilken lansen fasthålles vid armen, och lansen hvilar, då den ej användes, i en lädersko vid högra stigbygeln. Lansens vigt är ungefär 2 kg. Detta vapen användes redan af assyrer och egypter samt derefter af romare och greker. Hos de gamle germanerna var bruket af lans tillåtet endast för den frie mannen. Tornerlansen, som af riddaren nyttjades äfven i krig, hade ett särskildt grepp, smalare än lansstången för öfrigt. Ända till senare hälften af 1500-talet (hos de nordiska folken ännu längre) var allt rytteri beväpnadt med lansar. Äfven fotfolket bar sådana (pikar), och de tyske landsknektarnas lansar voro ända till 7--8 m. långa. I Polen och hos kosakerna bibehålles ännu lansen för rytteriet, men inom öfriga land har sedan 18:de årh. endast vissa kavalleriregementen (ulaner och lancierer) beväpnats dermed. I Sverige ingick lansen till 1879 i Lifgardets till häst beväpning. -- Med "lans" förstods under medeltiden äfven en riddare med sitt väpnade följe af 3 till 8 man. H. W. W.