Larer

Larer (Lat. lares) voro ett slags skyddsandar hos forntidens romare. Föreställningarna om larerna och de dem nära stående penaterna (se d. o.) voro i mycket sväfvande och dunkla. Allmännast synes man hafva uppfattat larerna såsom ett slags skyddande väsenden (genier) för familjen, och ofta talas om "familjens lar", hvilken skulle vara stamfaderns ande. Men derjämte tänkte man sig larer såsom skyddsandar för jord och grund, så att distrikten på landet och qvarteren i städerna hade sina larer, hvilka dyrkades vid korsvägarna (compita) och gatuhörnen samt hyllades genom en särskild fest (compitalia). I familjehemmet voro larernas bilder (af trä eller vax) uppställda vid härden i atrium. De fingo sina offer vid hvarje måltid, i det att mat kastades i elden, dyrkades särskildt på de tre bemärkelsedagarna i månaden (Kalendae, Nonae och Idus) och inbjödos att taga del i hvarje betydelsefullare (glad eller sorglig) tilldragelse inom familjen, då de smyckades med kransar. Under en senare tid plägade man förvara larernas bilder i särskilda skåp. Likasom familjen hade äfven staten sina larer. I öfverensstämmelse med den allmänna uppfattningen af familjens larer egnade man efter republikens fall sin dyrkan särskildt åt Augustus' genius såsom Roms skyddsande. R. Tdh.